Motion A1–A3 Allians för Sverige och Partiväsendet

A1. Allianspartiet, en sammansmältning av FP, KD, C och M snarast Motionär: Finn Cromberger, Frösön

Förslag till landsmötesbeslut:  #1 att landsmötet uttalar sin välvilliga inställning till ett fördjupat samarbete mellan nuvarande allianspartier som på sikt  förhoppningsvis innebär en sammansmältning till ett stort  liberalt parti Allianssamarbetet mellan Folkpartiet, KD, C och M fungerar bra och var faktiskt den faktor som hade den avgörande betydelsen för maktskiftet i riksdagen. Samarbetet har pågått sedan förra mandatperioden och allt talar för ett fortsatt bra samarbete. Även i många kommuner och landsting finns ett väl fungerande samarbete mellan dessa partier. Min uppfattning är att det nu är läge att fördjupa detta fruktbara samarbete med riktning att inom någon mandatperiod ha sammansmält partierna till ett stort borgerligt parti, kanske under partibeckningen Alliansen. Mina argument är att:  • alla allianspartier påstår sig i dag vara liberala och stå på en liberal grund, • blockpolitiken har dominerat sedan 40-talet, men partipolitiken har ständigt försvagat det borgerliga blocket, då man för mycket kannibaliserar på varandra, • väljarna vill ha två tydliga (stora) alternativ, det blir enklare så, • intresset att engagera sig politiskt stiger då möjligheten att erhålla uppdrag ökar, och partiet får råd att hålla sig med anställda runt om i landet vilket minskar belastningen på ideellt arbetande partiarbetare.

A2. Ett starkt socialliberalt alternativ genom att slå samman FP och C Motionär: Runo Johansson, Tidaholm

Förslag till landsmötesbeslut:  #1 att partistyrelsen och/eller partiledningen undersöker  möjligheten att slå samman Folkpartiet och Centern till ett  parti Svensk politik har alltmer kommit att domineras av de två stora partierna Moderaterna och Socialdemokraterna. För att skapa ett starkt socialliberalt mittenalternativ bör vi undvika att splittra upp oss i flera partier. Centern har genom att släppa sitt kärnkraftsmotstånd och genom att själva definiera  sig som socialliberala skapat en unik möjlighet att fusionera våra partier. Det behövs inte två socialliberala partier. Det skapar bara onödig risk för kannibalism om samma väljare i stället för att ha fokus på att möta motståndarna. Folkpartiet och Centern kompletterar dessutom varandra bra. Folkpartiet har en starkare idétradition medan Centern har en starkare organisation ute i landet.

A3. Gemensam borgerlig partibeteckning Motionär: Tommy Lundkvist, Halmstad

Förslag till landsmötesbeslut:  #1 att Folkpartiet verkar för att allianspartierna FP, M, C och  KD ställer upp i riksdagsvalet med en gemensam partibeteckning i riksdagsvalet  #2 att varje parti har var sin lista så att väljarna kan välja parti  inom alliansen. I dagsläget pendlar KD kring fyraprocentsspärren. Mycket talar för att regeringsfrågan avgörs om KD kommer in i riksdagen. Med en borgerlig valallians i form av gemensam partibeteckning ökar chanserna till en fortsatt alliansregering. Med fyra valsedlar har väljarna fortfarande kvar möjligheten att välja vilket parti man stödjer. Vad är då argumenten emot? Möjligen att så har vi aldrig gjort förut. Å andra sidan brukar det vara ett oslagbart argument i de flesta sammanhang.

PS-yttrande

Yttrande över motionerna  Allians för Sverige och partiväsendet Motion A1–A3  I motion A1 föreslås att ”landsmötet uttalar sin välvilliga inställning till ett fördjupat samarbete mellan nuvarande allianspartier som på sikt förhoppningsvis innebär en sammansmältning till ett stort liberalt parti”. Som argument anförs bland annat att allianssamarbetet fungerat väl, att de ideologiska skillnaderna minskat när alla kallar sig liberala och att den nuvarande indelningen bidrar till ”borgerlig kannibalism”. Motionären menar också att vi är på väg mot ett tvåpartisystem. I motion A2 föreslås av liknande skäl en sammanslagning mellan Centerpartiet och Folkpartiet för att ”skapa ett starkt socialliberalt mittenalternativ”.  Partistyrelsen delar motionärernas uppfattning att allianssamarbetet fungerar mycket väl. Det är partistyrelsens bestämda uppfattning att vi ska gå till val 2010 för att söka förnyat förtroende för alliansregeringen.  Men partistyrelsen delar inte slutsatsen att den naturliga förlängningen av detta är att slå samman alla partier. Dels för att det fortfarande finns betydande skillnader mellan alliansens partier, dels för att varje gång frågan om partisammanslagningar kommer upp, så leder det till att debatten handlar om hur vi ska organisera oss i stället för vad vi vill åstadkomma i svensk politik.  Det är vidare en styrka för Alliansen att vi är fyra partier som kommer ur olika idétraditioner. Framgången för Alliansen har byggt på att alla fyra partier varit beredda att utifrån sina utgångspunkter hitta gemensamma lösningar på vår tids samhällsproblem.  Förvisso är det viktigt att stärka det socialliberala alternativet i svensk politik. Men detta menar partistyrelsen bäst görs genom att Folkpartiet gör ett bra val och får ett starkt inflytande över alliansregeringens politik under nästa mandatperiod.  Motionären bakom motion A3 föreslår av i huvudsak samma skäl som motionerna ovan att allianspartierna ska gå till val under en gemensam beteckning, en valkartell, men med separata listor. Det skulle fortfarande ge väljarna möjlighet att välja mellan partierna, men skydda mot att röster går förlorade om något parti inte uppnår 4-procentsspärren i valet 2010.  Partistyrelsen vill påminna om att Folkpartiet har haft en öppen attityd i frågan om gemensam allianslista till riksdagsvalet, men att intresset inte funnits från övriga allianspartier. Därmed har frågan inte varit aktuell. Partistyrelsen vill inte utesluta en sådan lösning inför framtiden, men under den tid som återstår till valet 2010 ska vi fokusera på politik och inte organisation.  Partistyrelsen föreslår med detta att motionerna A1–A3 anses besvarade.