Landsmötesbloggen

Folkpartilandsmöte på Internet

G64 Återbetalningsvillkor för gäldenärer som går från bidrag till egen försörjning

Motionär: Mikael Trolin, Dalarö

Förslag till landsmötesbeslut:

  1. att landsmötet uttalar som sin mening att Folkpartiet liberalerna bör verka för att det blir en ökad differentiering av återbetalningen för de av kronofogdens restförda (gäldenärer), som går från bidragsförsörjning (inklusive a-kassa), till försörjning av eget arbete. Den restförde bör alltså få behålla en större del av inkomsten som förbehållsbelopp. Dessa regler gäller för kronofogden, men bör ytterligare ökas för att ge än större incitament att individen ska gå till egen försörjning.

För att få jämlikhet i Folkpartiet liberalernas socialpolitik behövs ett mera medvetet förhållande till samhällelig överordning och underordning. Till underordningen räknas medborgare vilka genom avsaknad av t.ex. språk, relevant utbildning, sociala eller ekonomiska förutsättningar, tillgång till massmedier eller kulturell kännedom har sämre tillgång till arbete och samhälleliga institutioner. En anledning till detta kan vara även etnisk diskriminering.

En allt större andel av de svenska medborgarna återfinns i kronofogdens register med restförda skulder. Detta leder till stora kostnader och problem för samhället. Både för de individer som dragit på sig skulderna och för de företag, institutioner och enskilda som inte får ut sin betalning.

För de individer som ådragit på sig skulder uppkommer kännbara begränsningar, som att ej kunna skaffa sig ett boende, ta ett lån, handla på kredit eller skaffa telefonabonnemang. Till detta tillkommer att många arbetsgivare undersöker de arbetssökandes privatekonomiska omständigheter. Man menar att någon som dragit på sig skulder även kan vara olämplig som anställd.

Detta riskerar att förpassa en skuldbelagd individ till en destruktiv spiral med hopplöshet, förtvivlan och minskade möjligheter att komma tillbaka in i samhällsekonomin. Vilket i sin tur kan få social utslagning, missbruksproblem, ohälsa, kriminalitet och socialbidragsberoende till följd. Omständigheter som leder till stora ytterligare kostnader för samhället.

Till detta ska läggas det mänskliga lidande som följer i form av söndrade familjer och utsatta barn, något inte kan mätas i pengar.

Det är därför av största vikt att statsmakten agerar så att ekonomiska problem för individer hanteras på bästa och kostnadseffektivaste sätt, sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Eftersom ”arbetslinjen” är den allt förhärskande i alliansregeringens politik är det av största vikt att de åtgärder som utför även syftar till att så många som möjligt erbjuds rimliga förutsättningar att arbeta. Det har kommit många vittnesmål om att människor som försökt betala tillbaka skulder känner ”hopplöshet och blir uppgivna” när de märker att skulderna inte minskar på grund av uppkomna räntor. Det är därför viktigt att arbete ger utslag i form av förbättrad ekonomi för de enskilde. Annars riskerar de ekonomiska påfrestningarna på enskilda och familjer att slå ut hela familjeenheter. För samhället är det alltid mer lönsamt att individer lever på egen försörjning.

Resurser bör läggas på forskning om hur man gör ”arbetslinjen” tillgänglig för så många som möjligt, samt att det görs kraftfulla insatser mot alla hinder. Diskriminering på grund av hudfärg, kön, sexuell läggning, ekonomiska omständigheter, etnicitet eller religion ska förhindras i form av skärpt lagstiftning.

Ett icke humanistiskt förhållningssätt från statsmaktens sida gentemot de ekonomiskt svagaste riskerar att öka utanförskapet, snarare än att minska det.

Fördjupande resonemang:

Under Swedbanks seminarium om ”det ekonomiska tillståndet i Sverige” i mars 2007 talade den förre Volvochefen och styrelseordföranden i Kinneviksgruppen P. G. Gyllenhammar om behovet av tydliga spelregler för företagande och medarbetare i företag. Han talade där om ”belöningar” och ”uteblivna belöningar”, när medarbetare har presterat respektive har misslyckats att prestera. P. G. Gyllenhammar, som under decennier varit en av våra mest framgångsrika företagsledare nationellt så väl som internationellt, nämnde inte med ett enda ord ”straff för utebliven prestation”. Kanske är det så att den erfarna företagsledaren funnit att de flesta människor reagerar bättre på stimuli är på rädsla för bestraffning. Enligt ett sådant resonemang borde det vara logiskt att konstruera ekonomiskt system som uppmuntrar, snarare är bestraffar.

PS-svar:

I motion G64 föreslås ”att landsmötet uttalar som sin mening att Folkpartiet liberalerna bör verka för att det blir en ökad differentiering av återbetalningen för de av kronofogden restförda (gäldenärer), som går från bidragsförsörjning (inklusive a-kassa) till försörjning av eget arbete. Den restförde bör alltså få behålla en större del av inkomsten som förbehållsbelopp. Dessa regler gäller för kronofogden, men bör ytterligare ökas för att ge än större incitament att individen ska gå till egen försörjning”, skriver motionären.

Partistyrelsen anser, liksom när samma motion behandlades på landsmötet 2007, att detta är en viktig fråga och att förslaget förtjänar att beaktas i arbetet att föreslå åtgärder för att underlätta för utsatta personer att ta sig ur överskuldsättningen. Regeringen har tillsatt en utredning som leds av den folkpartistiske riksdagsledamoten Jan Ertsborn. Utredningen kommer att presentera sitt slutbetänkande under hösten 2009. Partistyrelsen vill avvakta utredningens resultat och vill inte ta ställning till enskilda förslag. Partistyrelsen föreslår med detta att motion G64 anses besvarad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: