Landsmötesbloggen

Folkpartilandsmöte på Internet

G63 Gör om lönegarantin till en obligatorisk och offentlig försäkring

Motionärer: Jan Ertsborn, Falkenberg, Agneta Berliner, Västerås

Förslag till landsmötesbeslut:

  1. att Folkpartiet liberalerna ska verka för att lönegarantisystemet vid konkurser och företagsrekonstruktioner görs om till en obligatorisk och offentlig försäkring

Statlig lönegaranti infördes vid konkurs 1971. Den 1 juni 2005 infördes även statlig lönegaranti vid företagsrekonstruktioner. Den statliga lönegarantin tillförsäkrar anställda i företag, som går i konkurs eller blir föremål för företagsrekonstruktioner, betalning för innestående löner, löner under uppsägningstid och intjänade semesterersättningar.

Under åren 1990 till och med 1998 utbetalades netto totalt 15 790 miljoner kronor och under åren 1999 till och med 2007 netto 9 672 miljoner kronor. Med netto menas till löntagarna utbetalade belopp med avdrag för vad staten erhållit i utdelning i de olika konkurserna.

Sammanlagt utbetalades netto 25 462 miljoner kronor eller utslaget på de aktuella 18 åren i genomsnitt 1 415 miljoner kronor per år.

Finansieringen av lönegarantin sker genom att arbetsgivaren inbetalar avgifter till staten. För tiden till och med 1998 uppgick avgiften till 0,25 procent av arbetsgivaravgifterna. Efter 1999 finns ingen specificerad avgift men när förändringen gjordes 1999 höjdes arbetsmarknadsavgiften med motsvarande 0,25 procent.

Under åren 1990 till och med 1998 inbetalades av arbetsgivare totalt 13 426 miljoner kronor i lönegarantiavgifter. Med samma beräkningsunderlag (0,25 procent av arbetsgivaravgifterna) blir inbetalade belopp från 1999 till och med 2007 22 274 miljoner kronor. Totalt för de aktuella 18 åren 35 690 miljoner kronor eller i genomsnitt 1 982 miljoner kronor per år.

Med undantag för de första fyra åren på 1990-talet, då vi hade extremt många konkurser till följd av bank- och fastighetskrisen, har staten haft kraftiga överskott på lönegarantin. Både 2006 och 2007 har överskottet uppgått till över 2 miljarder per år. Sannolikt så också för 2008.

Det är således uppenbart att här föreligger skatteintäkter, som staten använder till annat än utbetalningar av lönegaranti till personer som drabbas av konkurser eller företagsrekonstruktioner.

Det ska också särskilt konstateras att inbetalningarna grundas på alla löneutbetalningar i företagen, således inklusive löner till ägare och ledning. När det sedan blir aktuellt med utbetalningar av lönegarantin kommer ägare och ledning inte i åtnjutande av lönegarantin på grund av bestämmelserna i lönegarantilagen och förmånsrättslagen. Med andra ord är dessa delar av inbetalningarna inget annat än en skatt.

Vi ska naturligtvis bibehålla vår lönegaranti vid konkurser och företagsrekonstruktioner. Men uppenbarligen skulle det bli ett bättre system för företagen att lyfta ut detta från statens budget och göra ett rent försäkringssystem, där inbetalningarna från arbetsgivarna ska täcka utbetalningarna till drabbade arbetstagare och givetvis även företagens ägare och ledning. Hur detta system ska utformas i detalj måste naturligtvis utredas närmare liksom vem som ska administrera systemet. Både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är väl tänkbara i detta sammanhang men kanske i första hand Kammarkollegiet, som redan ombesörjer olika försäkringsfrågor.

Åtskillnad bör göras mellan premier för en obligatorisk och offentlig försäkring och skatter. Det är inte acceptabelt att staten på sätt nu sker tar in arbetsgivaravgifter, som uppenbarligen inte är något annat än skatter och använder dessa medel till annat än vad som i varje fall anges när man talar om arbetsgivaravgifter. En förändring måste således till.

Sammanfattningsvis kan lönegarantin ganska enkelt göras om till en obligatorisk och offentlig försäkring, där avgifterna för företagen motsvaras av de utbetalningar som görs till anställda i företag, som försätts i konkurs eller blir föremål för företagsrekonstruktioner.

PS-svar:

I motion G63 föreslås att landsmötet beslutar att Folkpartiet liberalerna ska verka för att lönegarantisystemet vid konkurser och företagsrekonstruktioner görs om till en obligatorisk och offentlig försäkring, där avgifterna för företagen motsvaras av de utbetalningar som görs till anställda i företag, som försätts i konkurs eller blir föremål för företagsrekonstruktioner.

Genom den statliga lönegarantin får de anställda betalning för innestående löner, löner under uppsägningstid och intjänade semesterersättningar. Det är bra att en sådan lönegaranti finns, men som det ser ut i dag betalar företagen över en konjunkturcykel in mer pengar till staten än staten i sin tur betalar ut till de anställda vid konkurs eller företagsrekonstruktion. Det innebär att den statliga lönegarantin används till annat än det den är menad för. Därför vore det bättre, menar motionären, om vi hade ett system för företagen att lyfta ut detta från statens budget och göra ett rent försäkringssystem, där inbetalningarna från arbetsgivarna ska täcka utbetalningarna till drabbade arbetstagare och givetvis även företagens ägare och ledning.

Partistyrelsen anser, liksom motionären, att det vore fördelaktigt om lönegarantin gjordes om till en obligatorisk och offentlig försäkring, där avgifterna för företagen motsvaras av de utbetalningar som görs till anställda i företag, som försätts i konkurs eller blir föremål för företagsrekonstruktioner. Hur systemet ska utformas i detalj måste utredas närmare liksom vem som ska administrera systemet. Även de finansiella effekterna måste övervägas närmare. Partistyrelsen föreslår med detta att motion G63 anses besvarad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: