Landsmötesbloggen

Folkpartilandsmöte på Internet

G Programpunkt 6-7 och motion G8-G11 Sexualbrott

Programpunkter:

6. Utöka möjligheterna att få målsägandebiträde gällande sexualbrott. Målsägandebiträde ska alltid förordnas gällande samtliga sexualbrott, utom sexuellt ofredande. Dessutom ska förundersökningsledaren vid sådana brott vara skyldig att begära att målsägandebiträde förordnas redan under förundersökningen. Genomför därför i den delen Målsägandebiträdeutredningens förslag.

7. Obligatorisk eftervård för sexualbrottsdömda. För att minska riskerna för vill vi att den som dömts för ett allvarligt eller upprepade fall av sexualbrott ska kunna åläggas av domstol att följa en individuell behandlingsplan och övervakas viss tid även efter fängelsetiden. Att avvika från behandlingsplanen ska innebära sanktioner.

G8. Rätt till sexuellt självbestämmande

Motionärer: Fatima Svanå, Åled, Agneta Berliner, Västerås, Kerstin Bromme, Halmstad, Tomas Green, Halmstad, Gunilla Hellén, Borås, Lill Jansson, Gråbo, Charlotte Klötz, Ilsbo, Gerd Niemi, Luleå, Tommy Rydfeldt, Kungsbacka, Hanna Schölander, Kungsbacka, Ulrica Solver-Gustavsson, Örebro, Suzanne Åkerlund, Halmstad

Förslag till landsmötesbeslut:

1. att en ny punkt läggs till efter punkt 9 under rubriken ”Tydligare regler på brottsoffrens sida” i rapporten ”Tidigt, tufft och tryggt” som får följande lydelse: ”Kriminalisera sexuella handlingar som sker olovligen och utan samtycke.”

I Sverige har under 2000-talet generellt cirka 1 av 10 anmälda våldtäkter gått till lagföring (Diesen 2009), det vill säga att förövaren fällts för brott. Enligt nuvarande lagstiftning krävs det våld, hot eller vanmakt för att en våldtäkt ska anses ha förelegat. Många våldtäktsmål innehåller ofta en så kallad samtyckesinvändning från den tilltalade. Finns det en sådan samtyckesinvändning från den påstådda förövaren måste det som huvudregel finnas bevis om skador eller medvetslöshet för att brottet ska kunna styrkas. Man kan med rätta hävda att lagstiftningen i Sverige i dag utgår från att en person är tillgänglig för sex tills dess att hon/han gör motstånd.

För att stärka individens integritet och för att skapa en normativ lagstiftning som troligen på längre sikt kommer att minska antalet våldtäkter behöver våldtäktslagstiftningen bygga på antagandet att en person är tillgänglig för sex först när denne givit sitt samtycke. Det innebär att gärningsmannen ska kunna dömas för våldtäkt eller sexuellt utnyttjande om åklagaren kan bevisa att samtycke inte lämnats. Frågan som domstolen då kommer att fokusera på blir Hur visste du att hon ville ha sex? i stället för att, som i dag, fråga brottsoffret Vilket motstånd gjorde du för att visa att du inte ville ha sex?

Det enda rimliga – för att hävda individens sexuella självbestämmanderätt och integritet – är att skapa en lagstiftning där sexuella handlingar som sker olovligen är straffbara.

G9. Hedersrelaterade brott och våldtäkt

Motionärer: Helena Bargholtz, Lidingö, Vladan Boskovic, Enskede, Gunilla Hellén, Borås, Solveig Hellquist, Sörberge, Birgitta Ohlsson, Stockholm, Saga Rosén, Stockholm

Förslag till landsmötesbeslut:

1. att partistyrelsen ges i uppdrag att komplettera rättsprogrammet med avsnitt om hedersrelaterade brott och om våldtäkter

Förslaget till en effektivare brottsbekämpning ”Tidigt, tufft , tryggt” är omfattande och innehåller många angelägna förslag. Men två viktiga avsnitt saknas för att programmet ska bli fullständigt. Inget finns om hedersrelaterat våld och förtryck eller om våldtäkt: två typer av brott som i hög grad drabbar kvinnor. Det är frågor som engagerar många. Riksdagen antagit en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, som omfattar 56 konkreta åtgärder inom flera insatsområden. Denna handlingsplan är viktig och bör i bearbetad form ingå som en del av vårt rättsprogram.

Planen är ett folkpartistiskt initiativ, som vi bör lyfta fram och värna om. Den bör kompletteras och utvecklas. Rapporten ”Hedersrelaterat förtryck och våld i Stockholms stad” kan ge viktiga bidrag liksom kontakter med berörda kvinnogrupper.

Folkpartiet presenterade för några år sedan en ”Handlingsplan mot våldtäkter och andra sexualbrott”. Även den rapporten bör i lämpliga delar och omfattning inarbetas i programmet. Vi måste visa att vi har ett fullödigt rättsprogram, som täcker alla väsentliga brottsområden. Då får vi inte utesluta så viktiga frågor som hedersrelaterade brott och våldtäkter.

G10. Granskningskommission som rättssäkrar våldtäktsärenden

Motionärer: Agneta Berliner, Västerås, Harriet Andersson, Västerås, Lisbet Enbjerde, Munka-Ljungby, Anette Gerhardsson, Arboga, Lill Jansson, Gråbo, Maria Lundqvist- Brömster, Håknäs, Renate Moberg, Västra Frölunda, Ulrica Solver-Gustavsson, Örebro, Fatima Svanå, Åled, Amelie Tarschys Ingre, Lidingö

Förslag till landsmötesbeslut:

1. att Folkpartiet liberalerna ska verka för att tillsätta en nationell granskningskommission för att förbättra rättsväsendets hantering av våldtäktsärenden

Förra året polisanmäldes över 5 000 våldtäkter i Sverige. 1 421 av dessa var mot barn under 15 år. Mörkertalet är mycket stort och i verkligheten är det betydligt fler kvinnor, barn och män som varje år utsätts för våldtäkt. Enligt BRÅ:s senaste Nationella Trygghetsundersökning kan drygt 25 000 våldtäkter ha ägt rum år 2007. För rättsväsendet är våldtäkt ett av de mest prioriterade brotten att bekämpa. Därför är det av stor vikt att det finns vederhäftig och samlad kunskap om hur rättsväsendet fungerar när det gäller våldtäkter. Våldtäkter är inte enkla brott att studera. Den kränkning som våldtäkten innebär gör att många brottsoffer undviker att synliggöra sin utsatthet genom polisanmälan eller vid undersökningar. Därtill läggs de flesta ärenden ned i ett tidigt skede av utredningen, vanligtvis med motiveringen att brott inte kan styrkas.

Endast en liten andel av de våldtäkter som anmäls leder alltså i slutändan till att åtal väcks. Brottsoffrets möjlighet att få rättvisa och upprättelse är i mycket stor utsträckning avhängig förundersökningens kvalitet. Ändå har liten uppmärksamhet ägnats åt att systematiskt identifiera och analysera brister vad gäller den rättsliga hanteringen av våldtäkter. Därmed minskar möjligheten att skaffa underlag för konkreta förbättringar. Forskningsprojektet ”Den rättsliga hanteringen av övergrepp mot kvinnor och barn” presenterade förra året hur utredningar av kvinnofridsbrott och sexuella övergrepp skiljer sig åt mellan Stockholms olika polismästardistrikt. Ur rättssäkerhets- och rättstrygghetssynpunkt är rapporten alarmerande. Några exempel på vad forskargruppen kom fram till:

• Utredningskvaliteten är mycket skiftande inom och mellan de olika polismästardistrikten och åklagarkammarna.

• Utredningsresultaten påverkas i hög grad av åklagarens kompetens och engagemang men också av polisens utredningsarbete. Om polisens material är vagt får åklagaren svårt att gå vidare med ärendet – och bevissäkringen skiftar i kvalitet både när det gäller spårsäkring på brottsplatsen och på offret.

• Vissa grupper av kvinnor har ett särskilt dåligt utgångsläge i en våldtäktsutredning. T.ex. unga kvinnor, kvinnor med psykosociala problem, kvinnor som tidigare anmält en våldtäkt och kvinnor från Asien och Östeuropa saknar i praktiken rättsskydd.

• Det är inte ovanligt att utredningen läggs ned utan att namngivna och identifierade utpekade gärningsmän ens har hörts.

• Förhören med den misstänkte är inte alltid tillräckligt ifrågasättande, man ställer få följdfrågor och den misstänkte konfronteras inte alltid med målsägandes uppgifter.

Sannolikt är dessa slutsatser inte enbart hänförbara till Stockholm. Det vet vi dock inte, eftersom det inte görs jämförbara undersökningar för hela Sverige. Regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer innefattar en rad åtgärder för att bekämpa sexualbrott och våldtäkter, stödja brottsoffren och förbättra rättsväsendets verksamhet. Men därutöver behövs en genomgripande, nationell granskning av själva hanteringen av våldtäktsärenden för att säkerställa att kvaliteten i polisens och åklagarmyndighetens utredningsarbete håller en enhetlig och hög nivå i hela Sverige.

Amnesty publicerade i september 2008 rapporten ”Fallet nedlagt. Våldtäkt och mänskliga rättigheter i de nordiska länderna”. Där föreslår Amnesty att en oberoende granskningskommission inrättas för att systematiskt samla in information om samtliga utredningar rörande våldtäkt som läggs ned eller leder till beslut om att inte väcka åtal samt för att analysera och rapportera om skälen härtill och för att bedöma utredningskvaliteten. En sådan granskningskommission skulle möjliggöra studier som grund för åtgärder för att förbättra rättsväsendets hantering av våldtäktsärenden. Vi skulle också få ett granskningssystem för kvalitetshöjning och större överensstämmelse i arbetet mellan olika polisdistrikt och åklagarkammare.

G11. Tillsyn över kvinnojourer

Motionär: Sven Jägervall, Halmstad

Förslag till landsmötesbeslut:

1. att Folkpartiet tar ställning för att tillsynsmyndigheter eller motsvarande utövar tillsyn över kvinnojourer som har olika boendeformer i sin verksamhet

Kvinnojourer bedriver i dag sin verksamhet helt utan insyn och tillsyn från samhällets sida. Larmrapporter har framförts i media om missförhållanden.

Det har handlat om bristande medicinhantering, egenmäktighet med barn, skyddande av brottslingar och efterlysta personer, förhindrat/försvårat barnets rätt till umgänge med den andra föräldern. Ofta sker det med motiveringen att inte ifrågasätter än mindre kontrollerar lämnade uppgifter. För att försvara kvinnojourernas viktiga och i många fall nödvändiga arbete, och bevara deras legitimitet och trovärdighet mot allmänheten måste även dessa granskas. Kvinnojourer som erhåller bidrag från kommun kan lämpligen granskas av socialtjänsten i aktuell kommun, jourer som ej erhåller kommunalt bidrag kan lämpligen granskas av statlig tillsynsmyndighet.

PS-svar:

Partistyrelsen delar programgruppens förslag om de tydligare regler på brottsoffrens sida som föreslås i punkterna 6–7, och som handlar om sexualbrott. Partistyrelsen instämmer med att vi måste minska riskerna för återfall i sexualbrott, och att en väg att gå kan vara att införa obligatorisk eftervård för sexualbrottsdömda. Det är också viktigt att utöka möjligheterna att få målsägandebiträde gällande sexualbrott. Partistyrelsen föreslår att programgruppens förslag punkterna 6–7 bifalls (med en smärre språklig korrigering i punkt 7).

Några motioner innehåller förslag på insatser relaterat till våld mot kvinnor och sexualbrott, men de handlar inte ändringar just i programgruppens punkter. Partistyrelsen väljer dock att behandla dessa motioner här, i anslutning till programgruppens förslag i punkterna 6–7.

I motion G8 vill motionären att våldtäktslagstiftningen ändras så att den tydligare bygger på att samtycke faktiskt har lämnats innan sexuellt umgänge. Gärningsmannen ska kunna fällas om åklagaren kan bevisa att samtycke inte har lämnats. På det sättet menar motionären att fokus i domstolen kommer att ligga på frågor till gärningsmannen och inte, som i dag, på brottsoffret. Motionären vill att en ny punkt läggs till med lydelsen: ”Kriminalisera sexuella handlingar som sker olovligen och utan samtycke.”

Partistyrelsen instämmer med motionären i att våldtäktslagstiftningen måste bygga på antagandet att en person är tillgänglig för sex först när denne gett sitt samtycke. Dock kan det finnas olika uppfattningar om hur detta ska ta sig uttryck i själva lagstiftningen. Partistyrelsen menar att dagens lagstiftning just bygger på att sexuella handlingar som sker olovligen och utan samtycke är kriminaliserade. Däremot är det oftast fråga om svåra fall där ord står mot ord och där det är viktigt att rättens ordförande griper in om det ställs irrelevanta frågor. Folkpartiet har, bland annat genom motioner i riksdagen och i rapporter, drivit att det behövs utbildning för hela rättsväsendet och även domare, gällande sexualbrott och hur dessa brottsoffer kan reagera. Sådan utbildning har också genomförts på flera håll. Att införa en ”samtyckesparagraf ” i våldtäktslagstiftningen kan riskera att sätta ännu mer fokus på brottsoffret och det skulle behövas noga överväganden hur en sådan bestämmelse skulle utformas på bästa sätt. Partistyrelsen är i dagsläget inte beredd att förespråka en ändring men välkomnar den utredning som alliansregeringen har tillsatt och som ska se över våldtäktslagstiftningen (justitiedepartementet, utredningsdirektiv 2008:94). Utvärderingen ska bland annat se över just ”samtyckesfrågan” och begreppet ”hjälplöst tillstånd”. Partistyrelsen menar att det finns all anledning att återkomma med ett ställningstagande i samband med att utvärderingen presenterar sitt förslag. Partistyrelsen föreslår att motion G8 avslås.

I motion G9 vill motionären att förslaget till rättspolitiskt program ska kompletteras med ett avsnitt om hedersrelaterade brott och våldtäkter. Motionären lyfter fram rapporter och regeringens och riksdagens handlingsplan mot bland annat mäns våld mot kvinnor, och menar att det rättspolitiska programmet kan vidareutveckla de förslagen. Motionären vill därför att landsmötet ska uppdra åt partistyrelsen att komplettera det rättspolitiska programmet med avsnitt om hedersrelaterade brott och om våldtäkter.

Partistyrelsen instämmer med motionären om att detta är mycket viktiga frågor som Folkpartiet har drivit länge och som det är viktigt att fortsätta driva. Dock har programgruppens förslag ett tydligt fokus på ungdomsbrott, brottsofferfrågor och organiserad brottslighet. Att, som motionären förespråkar, visa ”att vi har ett fullödigt rättsprogram, som täcker in alla väsentliga brottsområden”, skulle innebära att programmet behöver göras mycket mer omfattande. När det gäller just hedersrelaterade brott och våldtäkter, har vi, precis som motionären påpekar, och som programgruppen skriver i texten på sidan 15, alliansregeringens – av riksdagen godkända – omfattande handlingsplan med 56 åtgärder inom detta område. Handlingsplanen är ett tydligt avtryck i konkreta insatser, och där Folkpartiets politik har fått ett brett genomslag. Programgruppens förslag tar upp folkpartikrav som inte finns med i handlingsplanen, bland annat förslaget om obligatorisk eftervård för sexualbrottslingar, ett förslag som finns i den folkpartirapport som motionären hänvisar till. Partistyrelsen föreslår att motion G9 anses besvarad.

I motion G10 vill motionärerna att Folkpartiet ska verka för att tillsätta en nationell granskningskommission för att förbättra rättsväsendets hantering av våldtäktsärenden. Motionären menar att det är viktigt med vederhäftig och samlad kunskap om hur rättsväsendet fungerar när det gäller våldtäkter och påpekar att endast en liten andel av de våldtäkter som anmäls leder till åtal. Motionären menar att brottsoffrets möjlighet att få rättvisa till stor del beror på förundersökningens kvalitet men att det saknas analyser av bristerna i den rättsliga hanteringen av våldtäkter. Motionären menar att ett granskningssystem kan höja kvaliteten och ge större överensstämmelse i arbetet mellan olika polisdistrikt och åklagarkammare.

Partistyrelsen instämmer med motionären att det finns problem med rättsväsendets hantering av sexualbrott. Alliansregeringens – av riksdagen godkända – handlingsplan tar upp en mängd åtgärder för att komma tillrätta med detta, och ett antal uppdrag har lagts på de berörda myndigheterna och sjukvården bland annat för ett bättre samarbete och brottutredningar. Men precis som motionären påpekar, kan det vara värdefullt med en genomgripande, nationell granskning och att Folkpartiet i olika sammanhang driver på för detta. Partistyrelsen föreslår att motion G10 bifalls.

I motion G11 vill motionären att tillsynsmyndigheter eller motsvarande utövar tillsyn över kvinnojourer som har olika boendeformer i sin verksamhet. Motionären menar att det framkommit att det förekommer missförhållanden vid kvinnojourer och att deras verksamhet bedrivs helt utan insyn och tillsyn från samhället. Motionären menar att tillsyn behövs också för att försvara kvinnojourernas viktiga och i många fall nödvändiga arbete, och bevara deras legitimitet och trovärdighet mot allmänheten.

Partistyrelsen delar motionärens beskrivning och är därför mycket positiva till den utvärdering av kvinnojoursverksamheten som alliansregeringen beslutade om i juni 2008. På initiativ av Integrations- och jämställdhetsdepartementet fick Socialstyrelsen, i dialog med Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) och Sveriges kvinnojourers riksförbund (SKR), i uppdrag att utvärdera arbetssätt och metoder som används av kvinnojourer i deras arbete med våldsutsatta kvinnor och deras barn. Utvärderingen ska fungera som ett led i kvinnojourernas kvalitetssäkringsarbete. Med ökad kunskap om hur kvinnojourerna arbetar och om det som fungerar bra eller mindre bra, kan eventuella vidare åtgärder tas fram. Partistyrelsen föreslår att motion G11 anses besvarad.

2 svar to “G Programpunkt 6-7 och motion G8-G11 Sexualbrott”

  1. G8 – Rätt till sexuellt självbestämmande

    Motionärer: Fatima Svanå, Agneta Berliner, Kerstin Bromme, Tomas Green, Gunilla Hellén, Lill Jansson, Charlotte Klötz, Gerd Niemi, Tommy Rydfeldt, Hana Schölander, Ulrica Solversson-Gustafsson, Suzanne Åkerlund

    Yrkande:
    Att en ny punkt läggs till efter punkt 9 under rubriken ”Tydligare regler på brottsoffrens sida” i rapporten ”Tidigt, tufft och
    tryggt” som får följande lydelse:
    ”Kriminalisera sexuella handlingar som sker olovligen och utan samtycke.”

    Motivtext:
    I Sverige har under 2000-talet generellt ca 1 av 10 anmälda våldtäkter gått
    till lagföring (Diesen 2009), det vill säga förövaren fällts för brott. Enligt nuvarande
    lagstiftning krävs det våld, hot eller vanmakt för att en våldtäkt ska anses ha
    förelegat. Många våldtäktsmål innehåller ofta en så kallad samtyckesinvändning
    från den tilltalade. Finns det en sådan samtyckesinvändning från den påstådda
    förövaren måste det som huvudregel finnas bevis om skador eller medvetslöshet
    för att brottet ska kunna styrkas. Man kan med rätta hävda att lagstiftningen i
    Sverige idag utgår från att en person är tillgänglig för sex tills dess att
    hon/han gör motstånd.

    För att stärka individens integritet och för att skapa en normativ lagstiftning
    som på längre sikt kommer att minska antalet våldtäkter behöver
    våldtäktslagstiftningen bygga på antagandet att en person är tillgänglig för
    sex först när denne givit sitt samtycke. Det innebär att gärningsmannen ska
    kunna dömas för våldtäkt eller sexuellt utnyttjande om åklagaren kan bevisa att
    samtycke inte lämnats. Frågan som domstolen då kommer att fokusera på blir ”Hur
    visste du att hon ville ha sex?” i stället för att, som idag, fråga
    brottsoffret ”Vilket motstånd gjorde du för att visa att du inte ville ha sex?”

    Det enda rimliga – för att hävda individens sexuella självbestämmanderätt och
    integritet – är att skapa en lagstiftning där sexuella handlingar som sker
    olovligen är straffbara.

    • PS svar:

      I motion G8 vill motionären att våldtäktslagstiftningen ändras så att den tydligare bygger på samtycke faktsikt har lämnats innan sexuellt umgänge. Gärningsmannen ska kunns fällas om åklagaren kan bevisa att samtycke inte lämnats. På det sättet menar motionären att fokus i domstolen kommer att ligga på frågor till gärningsmannen och inte, som idag, på brottsoffret. Motinären vill att en ny punkt läs till med lydelsen: ” Kriminalisera handlingar som sker olovligen och utan samycke.”

      Partistyrelsen instämmer med motionären i att våldtäktslagstiftningen måste bygga på antagandet att en person är tillgänlig för sex först när denna gett sitt samtycke. Dock kan det finnas olika uppfattningar om hur detta ska ta sig uttryck i själva lagstiftningen. Partistyrelsen menar att dagens lagstiftning just bygger på att sexuella handlingar som sker olovligen är och utan samtycke är kriminaliserade. Däremot är det ofta frågan om svåra fall där ord står mot ord och där det är viktigt att rättens ordförande griper in om det ställs irrelevanta frågor. Folkpartiet har, bland annat genom motioner i riksdagen och i rapporter, drivit at det behövs utbildning för hela rättsväsendet och även domare, gällande sexualbrott och hur dess offer kan reagera. Sådan utbildning har också genomförts på flera håll. Att inför en ”samtyckesparagraf” i våldtäktslagstiftningen kan riskera att sätta ännu mer fokus på brottsoffret och det skulle behövas noga överväga hur en sådan bestämmelse skulle utformas på bästa sätt. Partistyrelsen är i dagsläget inte berdd att förespråka en ändring men välkomnar den utredning som alliansregeringen tillsatt och som ska se över våldtäktslagstiftningen (justitiedepartementet, utredningsdirektiv 2008:94). Utvärderingen ska bland annat se över just ”samtyckesfrågan” och begreppet ”hjälplöst tillstånd”. Pertistyrelsen menar att det finns alla nlednin gatt återkomma med ett ställningstagande i samband med att utvärderingen presenterar sitt förslag. Partistyrelsen föreslår att motion G8 avslås.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: