Landsmötesbloggen

Folkpartilandsmöte på Internet

G Programpunkt 20-24 och motion G15 y1, G16-G17, Föräldrars skadeståndsansvar mm

Programpunkter:

20. Alla brott ska utredas. Huvudregeln måste vara alla brott ska utredas, även om den som begått det är under 15 år. Vi välkomnar därför utredningen Barn som misstänks för brott, som bl.a. föreslår att polis och åklagare får bättre möjligheter att utreda brott som begåtts av barn under 15 år och som stärker brottsoffrens ställning.

21. Föräldrar ska vara skyldiga att närvara vid rättegång. Dagens huvudregel om att vårdnadshavaren bara ska underrättas räcker inte. Vi menar att om ens barn är åtalat, är det självklart att föräldrarna ska vara med sitt barn i domstolen, om inte synnerliga skäl finns.

22. Tydliggör föräldrarnas skadeståndsansvar. Vi vill tydliggöra att föräldrarna har ett ansvar för vad deras barn gör och befinner sig, och vill därför skärpa föräldrarnas skadeståndsansvar. Ett sätt skulle kunna vara att vårdnadshavare görs ekonomiskt ansvariga för de skador barnen orsakar upp till ett maxbelopp.

23. Socialtjänst och polis under samma tak. På fler ställen runt om i landet bör socialtjänsten ha några medarbetare som har sin arbetsplats direkt hos polisen. Tätt samarbete och uppföljning på plats minskar risken att unga faller mellan stolarna. Vi menar också att socialtjänstens närvaro vid polisförhör med barn under 15 år ska vara obligatorisk.

24. 48-timmars-garanti för unga på glid. Vi vill att föräldrar vars barn påträffas berusade eller anmälts för snatteri, vandalisering eller liknande kallas, tillsammans med sitt barn, till socialkontoret inom 48 timmar.

G15. Stärk barns rätt till integritet

Motionärer: Anna Starbrink, Spånga, Abit Dundar, Stockholm, Ulf Fridebäck, Stockholm, Jonas Förare, Spånga, Erik Jennische, Stockholm, Lina Nordquist, Uppsala, Ann- Katrin Åslund, Spånga, Ulf Öfverberg, Stockholm

Förslag till landsmötesbeslut:

1. att punkt 22 i förslaget till rättspolitiskt program, ”Tydliggör föräldrarnas skadeståndsansvar”, stryks

2. att punkt 29 i förslaget till rättspolitiskt program, ”Kraftfull kamp mot narkotika”, förändras så att mening två och tre stryks samt fjärde meningen får följande lydelse: ”Snabba insatser från beroendevård och socialtjänst ska erbjudas när ungas missbruk upptäcks.”

3. att punkt 30 i förslaget till rättspolitiskt program, ”Inför frivilliga drogtester i skolan”, stryks

4. att punkt 31 i förslaget till rättspolitiskt program, ”Möjliggör domstolsförhandling vid allvarliga brott”, stryks

Utkastet till nytt rättspolitiskt program innehåller många bra förslag när det gäller förebyggande och tidiga insatser för att motverka och stoppa kriminella handlingar som begås av barn och ungdomar. Förslag som handlar om att stärka socialtjänstens arbete är bra t.ex. 48-timmarsgarantin och förslag om tätare samarbete mellan socialtjänst och polis. De goda idéer som finns riskerar dock att överskuggas av den repressiva hållning som finns i vissa förslag, och inte minst av den retorik som använts i diskussionen om programmet.

Tyvärr finns det flera förslag som står i stark kontrast till våra socialliberala idéer om människans rätt till integritet, en rätt som innefattar även barn och ungdomar.

Många förslag handlar om att kontrollera ungdomar när det redan hänt något, alltför få förslag finns om att lösa problemen på ett tidigt stadium eller att förebygga dem. Exempelvis vet vi att det ofta finns alkohol med i bilden när brott begås, även då förövarna är mycket unga. Trots detta finns inte en rad i programmet om hur vi bör agera för att minska langningen, minska ungdomsfylleriet och höja debutåldern för alkohol. Det som tas upp i programförslaget är kontroller av ungdomar som redan förmodas ha fastnat i missbruk.

Vi motsätter oss förslaget om frivilliga drogtester i skolan. Det bör inte vara skolans uppgift att drogtesta ungdomar, i stället bör skolan utveckla ett nära samarbete med socialtjänsten för att se varje enskild elevs situation och hjälpa dem som har behov av det. Frivilliga drogtester blir i praktiken förmodligen aldrig frivilliga utan snarare i hög grad utpekande för dem som inte vill delta i testerna.

Programförslaget innehåller även krav på att skärpa föräldrarnas skadeståndsansvar. Självklart förväntar vi oss att föräldrarna ska ta ansvar för sina barn. I vissa fall finns det dock tyvärr anledning att problematisera förslaget. Många människor lever med små marginaler och risken med förslaget är att föräldrarna, av oro för den privata ekonomin, inte söker samhällets hjälp för att rädda sina barn. Inriktningen bör vara att samhället erbjuder föräldrarna stöd i sitt föräldraskap.

Programförslaget innebär också att barn ska kunna ställas inför domstol. Att huvudregeln ska vara att utreda brott, även om den som begått brottet är under 15 år är bra. Att ställa barn som begått brott inför domstol är dock en helt annan sak och en fullständigt främmande tanke för oss. Förfärande bilder har under våren visats från England där en fjortonårig pojke iförd kedjor har ställts inför rätta som en vuxen. Det är inte en utveckling vi vill se i vårt land. I stället måste det ställas stora krav på en utvecklad och fungerande socialtjänst som klarar att möta dessa ungdomars behov. I förslagen till både rättspolitiska och barnpolitiska programmen finns många kloka förslag om hur socialtjänsten kan utvecklas. Folkpartiet bör lägga kraften på att förverkliga dessa idéer.

G16. Inför barn- och ungdomsdomstolar

Motionär: Marie Wahlgren, Arlöv

Förslag till landsmötesbeslut:

1. att Folkpartiet liberalerna ska verka för att ta bort straffmyndighetsåldern

2. att Folkpartiet liberalerna ska verka för att åtgärder till följd av att barn under 18 år begår brott behandlas i barn och ungdomsdomstolar

3. att Folkpartiet liberalerna ska verka för en lagstiftning som vad gäller unga brottslingar helt inriktar sig på att sätta den unge i fokus och att den har ett tydligt syfte att förhindra återfall

I dag finns en mycket fast gräns för när unga anses ansvariga för brottslighandling. Detta medför flera problem som på ett förtjänstfullt sätt beskrivets i förslaget till handlingsprogram bland annat att mycket unga individer aktivt rekryteras in i brottslighet och också tar på sig ansvaret för ett brott då de inte kan dömas till ansvar enligt lagen. Vidare finns det en risk att brott av mycket unga brottslingar inte utreds. Det är dock inte så att unga brottslingar i alla fall helt undgår konsekvenser av sina brott utan dessa kan mycket väl leda till t.ex. omhändertagande av den unge enligt socialtjänstlagen. Det faktum att socialtjänsten är ansvarig för insatser när barn under 15 år misstänks för brott ger den unge ett mycket svagare rättskydd än om ansvaret utretts vid en domstol. Påföljderna vid en ungdomsdomstol kan utformas på liknande sätt som skulle vara praxis om frågan hade hanterats av socialtjänsten.

Skillnaden mellan olika unga individers mognad är stor. Alla inser att förståelsen följer en glidande skala med åren från att i vissa fall ha full förståelse för att ett brott har begåtts till att inte alls förstå att man begått något fel. Graden av förståelse ändras både med ålder, mognad men också med arten av brottet.

Den fasta åldersgräns för straffmyndighet som finns i dag speglar alltså inte verkligheten. Risken med att ta bort straffmyndighetsgränsen är att unga brottslingar i större utsträckning döms enligt normen för vuxna förövare. För vuxna förövare vägs in inte bara behovet av prevention för ytterligare brott utan också brottsoffrens rätt till att utkräva ansvar och upprättelse. Straffets omfattning och art ställs därför främst i relation till brottets art. När unga brottslingar döms bör dock fokus i stället vara på den unge. Dels i vilken omfattning man kan begära att den unge förstått att ett brott begåtts dels vilka åtgärder som bäst leder till att den unge inte fortsätter med brottsligverksamhet. Regelverket både för åtgärder och för hur domstolsförhandlingar sker bör därför se helt annorlunda ut för unga kontra vuxna brottslingar. I vissa fall för mycket unga brottslingar kan t.ex. närvaro i domstolen av den unge vara kontraproduktivt dock bör krav alltid ställas på dels närvaro av målsmän och dels ombud för den unge. Vidare bör domar i ungdomsdomstol ej följa individen in i vuxet liv vad avser t.ex. brottsregister. I vissa särskilda fall av grova brott som begåtts av äldre unga bör barn och ungdomsdomstol kunna beslutas att den unga ska dömas som om den vore vuxen.

G17. Lär av Rödebytragedin – utred all systematisk brottslighet mot enskild

Motionär: Hanna Olehäll, Smögen

Förslag till landsmötesbeslut:

1. att landsmötet uttalar att Folkpartiet ska verka för att all systematisk brottslighet mot enskild ska polisutredas, oavsett förövarens ålder

Tragedin i Rödeby, där pappan till en terroriserad familj till slut sköt mot de våldsverkande ungdomarna, visar vilka förödande konsekvenser det kan få när samhället inte skyddar offer för systematiska övergrepp. Trots ett par års terror och flera polisanmälningar ingrep inte polisen mot förövarna, varpå offret till slut i panik tog lagen i egna händer.

Att den trakasserade familjen lämnades utan hjälp berodde på den bristfälliga lagstiftningen. I dag har polisen restriktioner på att utreda brott när förövarna är omyndiga. För vissa brott, såsom ofredande och förtal, får åklagaren nästan aldrig väcka åtal ens om förövarna är vuxna. Dessa restriktioner blir förödande för den som utsätts för systematisk brottslighet, som därmed lämnas utan hjälp Folkpartiet anser att alla brott ska utredas som huvudregel, oavsett förövarens ålder. I vissa fall ska det alltså finnas undantag från polisutredning.

Det kan hända att undantag ibland är befogade om det rör sig om engångshändelser. Men utsätts man för pågående systematisk brottslighet måste man ha rätt att få hjälp av polisen. Det ska inte vara möjligt i vårt land att bli utsatt för kontinuerlig brottslighet och förvägras hjälp av rättsväsendet. Hade denna lagstiftning gällt i Rödeby, så hade en terroriserad familj lämnats ifred och en tonåring sluppit bli ihjälskjuten.

PS-svar:

I programpunkterna 20–31 föreslår programgruppen en rad insatser som handlar om tidiga och tydliga åtgärder när unga begår brott. Partistyrelsen menar att det är oerhört vikigt att insatserna görs tidigt och är bevisat effektiva. Det är viktigt att ytterligare tydliggöra föräldrarnas ansvar, det handlar till exempel om att föräldrar självklart ska närvara vid rättegångar där deras barn är åtalade, men också om att skadeståndsansvaret borde tydliggöras. Partistyrelsen instämmer med programgruppen om att huvudregeln måste vara att alla brott ska utredas, även om den som begått ett brott är under 15 år, och att polis och åklagare ska få bättre möjligheter att utreda brott som begåtts av barn under 15 år, vilket också innebär att brottoffrens ställning kan stärkas. Att polis och socialtjänst kan finnas under samma tak och ingripa snabbt är också viktigt. Partistyrelsen föreslår att programgruppens förslag punkterna 20–24 bifalls.

I motion G15 menar motionärerna att det rättspolitiska programmet innehåller många bra brottsförebyggande förslag och goda idéer om tidiga insatser, som dock riskeras att överskuggas av den repressiva hållning som finns i vissa förslag. Motionärerna vill inte att föräldrars skadeståndsansvar ska skärpas och vill därför i yrkande 1 att programpunkten 22 ska strykas. Motionärerna menar att man självklart kan förvänta sig att föräldrarna ska ta ansvar för sina barn, men att det i vissa fall tyvärr finns anledning att problematisera förslaget. Motionärerna menar att många människor lever med små marginaler och risken med förslaget är att föräldrarna, av oro för den privata ekonomin, inte söker samhällets hjälp för att rädda sina barn. Motionärerna menar att inriktningen bör vara att samhället erbjuder föräldrarna stöd i sitt föräldraskap. Partistyrelsen delar motionärernas problematisering av förslaget men anser att dagens skadeståndsregler behöver skärpas och att programgruppens förslag ändå handlar om ett ansvar upp till ett visst maxbelopp. Partistyrelsen föreslår att motion G15, yrkande 1, avslås.

I motion G16, yrkande 1–3, vill motionären att Folkpartiet verkar för att ta bort straffmyndighetsåldern, att åtgärder till följd av att barn under 18 år begår brott behandlas i barn- och ungdomsdomstolar och att en lagstiftning gällande unga brottslingar helt inriktar sig på att sätta den unge i fokus med ett tydligt syfte att förhindra återfall. Motionären menar att dagens fasta gräns för när unga anses ansvariga för en brottslig handling, medför flera problem och att det faktum att socialtjänsten är ansvarig för insatser när barn under 15 år misstänks för brott, ger den unge ett svagare rättsskydd än om ansvaret utretts vid domstol.

Partistyrelsen väljer att behandla motion G16 här, i samband med avsnittet där programpunkten 20 finns – där partistyrelsen instämmer med programgruppens förslag att fastslå att alla brott ska utredas, även om den som begått det är under 15 år. Därmed föreslår vi ju då att dagens gällande straffmyndighetsålder behålls. Partistyrelsen instämmer därför inte med motionärens förslag att ta bort straffmyndighetsåldern.

Det finns starka skäl för en straffmyndighetsålder, eftersom hela straffrättens ansvarslära bygger på att gärningsmannen har tillräcklig mognad för att kunna ta ansvar för sina handlingar. När ett barn begår en kriminell handling är detta en larmsignal som måste tas på största allvar, och som framgår anser partistyrelsen också att huvudregeln måste vara ett brott ska utredas. Mellan detta och att utdöma straffrättsliga påföljder till barn går dock en principiell gräns som inte bör överskridas. Partistyrelsen föreslår att motion G16, yrkande 1, avslås.

När det gäller motionärens förslag om särskilda barn- och ungdomsdomstolar, delar partistyrelsen uppfattningen att det är viktigt med särskild kompetens inom rättsväsendet när det gäller ungdomsbrottslingar och att det därför är bra med dagens huvudregel som slår fast att ungdomsbrottmål ska handläggas av domare med särskild lämplighet och kunskap om sådana mål och att målen därför handläggs vid sådana rotlar, samt att detsamma gäller för åklagarna. Motionärens tankar kring att, som partistyrelsen uppfattar det, inrätta ett helt nytt system för hur ungdomsbrottmål för alla under 18 år ska behandlas, är intressant men partistyrelsen är inte beredd att i dagsläget förespråka en sådan ändring. Partistyrelsen instämmer också med motionären om att en lagstiftning gällande unga brottslingar, som helt inriktar sig på att sätta den unge i fokus med ett tydligt syfte att förhindra återfall, är mycket viktig. Partistyrelsen menar dock att flera av programgruppens förslag just är inriktade på detta och att Folkpartiet redan verkar åt ett sådant håll. Partistyrelsen föreslår att motion G16, yrkande 2–3, anses besvarade.

I motion G17 vill motionären att Folkpartiet ska verka för att all systematisk brottslighet mot enskild ska polisutredas, oavsett förövarens ålder. Motionären menar att polisen i dag har restriktioner på att utreda brott när förövarna är omyndiga och för vissa brott, som ofredande och förtal, får åklagaren nästan aldrig väcka åtal ens om förövarna är vuxna och att begränsningarna blir förödande för den som utsätts för dessa brott. Motionären hänvisar till att Folkpartiet anser att alla brott ska utredas som huvudregel, oavsett förövarens ålder, men att detta alltså innebär att det i vissa fall ska finnas undantag från polisutredning. Motionären anser att undantag ibland är befogade om det rör sig om engångshändelser, men att den som utsätts för pågående systematisk brottslighet måste ha rätt att få hjälp av polisen.

Partistyrelsen instämmer med motionären om att det är viktigt att brott som ofredande och förtal utreds och att den som utsätts för systematisk brottslighet måste få hjälp av polisen. Alliansregeringen och Folkpartiet gör den största satsningen någonsin på rättsväsendet, för fler poliser, krafttag mot ungdomsbrott och har nyligen gett Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket i uppdrag att även gemensamt vidta åtgärder för att klara upp fler s.k. mängdbrott som bland annat stölder, skadegörelse, trafikbrott och bedrägerier. Partistyrelsen menar att programgruppens förslag i punkt 20, att alla brott som huvudregel ska utredas, oavsett förövarens ålder, är väl avvägt och att det inte handlar om en uppdelning av olika brott, men att det däremot fortfarande behövs möjlighet till undantag, t.ex. med hänsyn till en persons mycket låga ålder och om brottet varit ringa. Partistyrelsen föreslår att motion G17 anses besvarad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: