Punkt 2–4, motion B3 och B4 – Sjukskrivningar och arbetsskador

B3. Sjukskrivningar och jämställdheten Motionärer: Fredrik van den Broek, Alingsås, Camilla Lindberg, Borlänge  Förslag till landsmötesbeslut:  #1 att texten i punkt 2 i jämställdhetsrapporten ändras till:  ”Att stat, kommun och landsting tillsammans tar fram  och använder metoder för att motverka sjukskrivningar  bland de anställda, med särskilt fokus på kvinnor och män  som ofta är sjukskrivna eller långtidssjukskrivna  Offentliga  arbetsgivare har ett ansvar att komma tillrätta med de  högre sjukskrivningstalen för både kvinnor och män.”

När samhället ska arbeta med att komma tillrätta med de långa eller ofta återkommande sjukskrivningarna så ska alla åtgärder inkludera alla drabbade människor, kvinnor och män. Att lägga ett särskilt fokus på enbart kvinnor hjälper inte de män som har samma eller liknande problematik. Även om kvinnor till antalet är fler än antalet män som drabbas så kan man inte utesluta individer pga. de tillhör fel kön/grupp. Att bekämpa en ojämställdhet med en annan ojämställdhet är inte ett bra jämställdhetsarbete.

B4. Hur lång tid ska det ta innan män och kvinnor har lika lön för lika arbete? Motionärer: Kjell Björkqvist, Styrsö

Förslag till landsmötesbeslut:  #1 att i Folkpartiets jämställdhetsprogram inarbeta riktlinjer  och rekommendationer om hur vi kan påskynda frågan om  lika lön för lika arbete oavsett kön

Hur lång tid ska det ta innan män och kvinnor har lika lön för lika arbete? Det är en i högsta grad relevant fråga. På Folkpartiets hemsida angående jämställdhet står det ”Vi vill bekämpa lönediskriminering – lika lön för lika eller likvärdigt arbete” Där står också ”Vi vill höja de kvinnodominerade yrkenas status” och ”det är oacceptabelt att kvinnor inte får lika betalt för likvärdigt arbete.” Vi instämmer i allt. Det vi undrar är hur vi går vidare konkret – i vardagen.  Vi vill att Folkpartiet, som varit och är det i särklass mest drivande partiet i många jämställdhetsfrågor under åren, tar  B Jämställdhet och demokrati  53  ett ordenligt tag i denna fråga. Vi vill lyfta frågan till våra ledamöter i stat, kommun och landsting. Vi vill att Folkpartiet i konkret handling visar att arbete med vård av människor är lika viktigt som att laga motorer.  Vid en jämförelse mellan kvinnor och mäns arbete 2006, enligt Statistiska centralbyrån (SCB) ser man att områden som domineras av kvinnor, såsom vård och omsorg, har jämställda men låga löner. Yrken som ingenjör och tekniker, som domineras av män har betydligt högre löner. Men här är kvinnolönerna 11 procent lägre än männens. Kvinnor och mäns arbete har alltid värderats olika till kvinnors nackdel. Det har länge varit dags att ändra på detta. Nu vill vi inte vänta längre, utan gå från ord till handling.  Folkpartiet har tillsatt en jämställdhetsgrupp som på landsmötet ska redovisa sitt program. Där kommer det säkert att presenteras ett antal bra förslag. Vi vill att det i detta program ska finnas med riktlinjer och rekommendationer om hur vi kan påskynda frågan om lika lön för lika arbete oavsett kön. Det ska inte bara vara med som en målsättning utan också påvisas vilka vägar man kan gå för att i dag konkret påverka målsättningen. Dessa rekommendationer kan bli en hjälp och vägledning för de folkpartister som sitter i beslutande ställning inom hela den offentliga sektorn

PS-yttrande

Sjukskrivningar och arbetsskador  Punkt 2–4, motion B3 och B4  I punkt 2–4 i rapporten står:  ”2. Att stat, kommun och landsting tillsammans tar fram och använder metoder för att motverka sjukskrivningar bland de anställda, med särskilt fokus på kvinnor. Offentliga arbetsgivare har ett ansvar att komma tillrätta med de högre sjukskrivningstalen bland kvinnor.  #3.Att Försäkringskassan åläggs att intensifiera arbetet för att motverka de könsskillnader som finns gällande bedömningar av arbetsskador. Enligt Riksrevisionen finns det stora skillnader i hur kvinnors och mäns arbetsskador bedöms av Försäkringskassan. Kvinnor har fler otydliga diagnoser vilket leder till att kvinnors sjukdomar i mindre utsträckning klassas som arbetsskador och som därmed också ger rätt till lägre arbetsskadeersättningar. Försäkringskassan måste därför se över sina riktlinjer för att minska könsskillnaderna. #4.Att Arbetsförmedlingen undersöker bakgrunden till varför fler män än kvinnor får lönebidrag och föreslår åtgärder för att jämna ut könsskillnaderna. Trots att kvinnorna står för 60 procent av ohälsotalet får fler män än kvinnor lönebidrag. Det är en ohållbar logik och Folkpartiet liberalerna vill därför att Arbetsförmedlingen ges i uppdrag att se över könsskillnaderna som omgärdar lönebidragen.” I motion B3 föreslås att landsmötet beslutar att ändra texten i punkt 2 i jämställdhetsrapporten till:  #2.”Att stat, kommun och landsting tillsammans tar fram och använder metoder för att motverka sjukskrivningar bland de anställda, med särskilt fokus på kvinnor och män som ofta är sjukskrivna eller långtidssjukskrivna. Offentliga arbetsgivare har ett ansvar att komma tillrätta med de högre sjukskrivningstalen för både kvinnor och män.” Partistyrelsen delar inte motionärernas synsätt. Könsdiskriminering, fördomar och stereotyper tenderar att begränsa  livet för både män och kvinnor. Det är en självklarhet att alla arbetsgivare ska motverka dålig arbetsmiljö och främja god hälsa hos alla sina anställda. I folkhälso- och arbetsmiljöperspektiv ska både mäns och kvinnors sjukskrivningsorsaker tas på allvar. Men där könsskillnader föreligger, får vi inte blunda för dem.  Könen skiljer sig åt när det gäller hälsa och sjukskrivningar. Tidigare var männen mest sjukskrivna och blev mest förtidspensionerade. Det ansågs bero på att de hade fysiskt tyngre arbeten. På 1980-talet gick kvinnorna om männen, och kvinnorna står nu för mer än 60 procent av ohälsotalet. (Ohälsotalet är Försäkringskassans samlade mått för sjukpenning, rehabiliteringspenning, sjukersättning och aktivitetsersättning.)  Stress och utbrändhet föds ur en känsla av obalans, av att ha för stort ansvar, för lite makt att påverka och brist på tid. Kvinnors ohälsa och ökande sjukskrivningstal är i hög grad stressrelaterad. Kvinnors ohälsa är ett tydligt exempel på de strukturella skillnader som finns mellan könen i vårt samhälle. Kvinnor blir sjukskrivna i större utsträckning, och det är den psykiska ohälsan som ökat dramatiskt.  Det finns inget entydigt svar till varför utvecklingen har blivit så. En möjlig förklaring är att kvinnor lönearbetar allt mer, samtidigt som de fortfarande har huvudansvaret för hem och barn. En annan möjlig förklaring är en allt stressigare arbetsmiljö i offentlig sektor, där kvinnor är i majoritet. En tredje tänkbar faktor är att kvinnor ofta -oavsett sektor -arbetar i yrken som är mer psykiskt krävande.  Något som dock är klart är att kvinnor ofta får mer oklara diagnoser. De får också mindre påkostad rehabilitering än män. Riksrevisionen har också påpekat att det är stora könsskillnader i Försäkringskassans bedömningar av arbetsskador. Även när det gäller arbetsskador har kvinnor mer oklara diagnoser, som i mindre utsträckning ger rätt till arbetsskadeersättning. I läkarintyg beskrivs oftare kvinnors privata situation, vilket gör att sjukdomar i mindre utsträckning klassas som arbetsskador.  Offentliga arbetsgivare måste bli bättre på att motarbeta sjukskrivningar – generellt, men med särskilt fokus på kvinnorna. Försäkringskassan bör se över sina riktlinjer för sjukintyg och rehabilitering för att minska könsskillnaderna.  Med detta anser partistyrelsen att punkt 2 bör ges lydelsen: ”Att stat, kommun och landsting tillsammans tar fram och använder metoder för att motverka bland de anställda, med särskilt fokus på kvinnor. Offentliga arbetsgivare har ett ansvar att komma tillrätta med de högre sjukskrivningstalen bland kvinnor.” Punkterna 3–4 bör bifallas och att motion B3 bör avslås.  I motion B4 föreslår motionären att det ska inarbetas en rad förslag i jämställdhetsrapporten som handlar om hur vi kan bedriva ett aktivt arbete mot lönediskriminering.  I likhet med motionären i B4 anser partistyrelsen att vi måste se till att offentliga arbetsgivare ska bli föredömen när det gäller jämställdhet. I Sverige har vi ett system som innebär att det är arbetsmarknadens parter – och inte politikerna – som avgör lönenivåerna på arbetsmarknaden. Av det skälet är det naturligtvis svårt att påverka lönenivåerna med politiska beslut. Även om det i övrigt vore oproblematiskt att föreslå kraftiga lönehöjningar inom kvinnodominerade yrken där den offentliga sektorn är en stor arbetsgivare, så skulle detta få följder för den övriga avtalsrörelsen som delvis skulle motverka insatsen. Det krävs därför ett mer långsiktigt arbete  med att bland annat bryta den stora dominansen som landsting och kommuner har inom vård- och omsorgsyrken.  När fler arbetsgivare konkurrerar om personalen ökar lönerna, framför allt i de mest kvalificerade tjänsterna vilket också ger större möjligheter till lönekarriär under individens arbetsliv. Det behövs också kunskap om varför så många kvinnor på arbetsmarknaden söker sig till just dessa yrken.  Regeringen presenterade nyligen skrivelsen ”Ny strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet”. I skrivelsen framförs en rad förslag som inriktas på att motverka könsuppdelningen på arbetsmarknaden och i näringslivet och främja jämställda villkor för entreprenörskap. Mot bakgrund av detta vill partistyrelsen föreslå att motion B4 anses besvarad.