F2. Nej till bojkott av idrottstävlingar!

Motionär: Nina Lundström, Sundbyberg, Mattias Lönnqvist, Sundbyberg

Förslag till landsmötesbeslut:

1. Att landsmötet uttalar att Folkpartiet liberalerna inte ska uppmana till bojkott av internationella mästerskap och landskamper på grund av politiska skäl

Mänskliga rättigheter är en självklar del av demokratin. Trots detta har världen fortfarande många diktaturer där bristen på mänskliga rättigheter är alarmerande. Människor förföljs och yttrandefrihet saknas ibland helt och hållet. Vi som lever i demokrati måste verka för demokrati även ute i världen. Frågan är hur detta sker bäst.

Politik är att vilja. Politik är att driva viktiga frågor som utvecklar samhällen men även internationell solidaritet. Liberaler måste kämpa för frihet i alla delar av världen. Dock är det orimligt att ålägga landslag och elit att personligen ta detta ansvar om detta inte sker genom deras egna beslut. Vi må bekämpa diktaturer genom politiska medel men vi ska inte ålägga idrottare tävlingsförbud på internationella mästerskap eller landskamper som OS, VM och EM för att protestera mot de länders styrsätt som spelen genomförs i.

Om detta sker innebär det samtidigt att en elitutövare aldrig kan veta om de egna prestationerna och kvalifikationer kommer att leda till att få tävla. Politiska avvägningar kan innebära att de får ”tävlingsförbud”. Om idrottare själv vill göra en markering bör detta vara deras ensak eller andra bedömningar om t.ex. säkerhet.

Politik är politik. Idrott är idrott. Vägen till demokrati i fler länder måste åstadkommas med politiska medel. Vägen dit
ska inte gå genom att politiskt driva fram bojkott av internationella tävlingar. Detta drabbar de enskilda idrottarna vilket är ett orimligt sätt att hantera deras möjligheter till idrottsliga prestationer.

---

Partistyrelsens svar:

I motion F2 framförs förslaget att ”landsmötet uttalar att Folkpartiet liberalerna inte ska uppmana till bojkott av internationella mästerskap och landskamper på grund av politiska skäl”. Motionären motiverar ställningstagandet med att politik och idrott inte hör ihop. Bojkott av idrottsliga evenemang riskerar att drabba enskilda idrottare snarare än att gagna demokratisk utveckling hävdar motionären.

Motionären anser att diktaturer ska bekämpas med politiska medel och att det är fel att ålägga idrottare tävlingsförbud för att protestera mot länders styrsätt. Om idrottaren själv vill göra en markering är det vederbörandes ensak.

Partistyrelsen delar till stor del motionärens uppfattning: politiker bör vara försiktiga med att använda idrott för att bedriva utrikespolitik. Normalt är bojkott inte ett verkningsfullt medel för att uppnå förändring. Frihandel och utbyte mellan människor är i kombination med en tydlig utrikespolitik ofta den bästa vägen för att främja demokrati och mänskliga rättigheter.

Men bojkott kan vara framgångsrikt när det finns en intern opposition i det berörda landet som uppmanar till det. ANC
och apartheidtidens Sydafrika är ett exempel på när bojkott av ett land fungerat för att motarbeta en regim. Ett aktuellt exempel på motsatsen är Davis Cup-matchen i Malmö. Fredsaktivister, liberaler och vänsterkrafter i Israel ropade inte på bojkott eftersom det gynnade hökarna i Israel. Politik är en komplex verksamhet i en allt mer föränderlig värld.

Partistyrelsen anser således att bojkott ska användas restriktivt, och om idrottstävlingar eventuellt ska bojkottas förutsätter det att den interna oppositionen i det berörda landet står bakom bojkotten. Partistyrelsen föreslår att motion F2 anses besvarad.