G Programpunkt 10-11 och motion G14 y2 Ta ansvar för barnen

Programpunkter

10. Föräldrar ska ta ansvar för sina barn. Tydliggör föräldraansvaret i alla insatser för barn och unga. Det är föräldrarna som är de bästa brottsförebyggarna. Hur mycket vi än stärker åtgärder från skolan, socialtjänsten, polisen m.fl., så är det i grunden föräldrarna som ansvarar för sina barn.

11. Svik inte utsatta barn. Den lagstadgade skyldigheten att anmäla missförhållanden till socialtjänsten måste uppfyllas. Personal i förskola, skola och andra verksamheter som arbetare med barn måste ha tydliga rutiner vid misstanke om att barn far illa.

G14. När föräldrarna inte tar ansvar för sina barn

Motionärer: Jan Jönsson, Skärholmen, Gustav Åkerblom, Skärholmen

Förslag till landsmötesbeslut:

1. att barnpolitiska programmet, avsnittet ”Föräldrars ansvar för sina barn”, tillförs en ny punkt med följande lydelse: ”När socialtjänsten öppnar en utredning kring ett barn ska det vara obligatoriskt för vårdnadshavarna att medverka. Den som undandrar sig eller på olika sätt försvårar utredningen ska kunna dömas till böter. Det ska vara straffbart att som förälder grovt missköta omsorgen om sitt barn utan att själv söka hjälp. Sådan grov omsorgsunderlåtelse ska kriminaliseras, i likhet med barnmisshandel.”

2. att rättspolitiska programmet, punkten 11, i slutet tillförs följande meningar: ”Det ska vara obligatoriskt för vårdnadshavare att medverka i socialtjänstens utredning. Socialtjänsten ska informera den som anmält oro för ett barn när en utredning avslutas.”

Att lyfta fram föräldrarnas ansvar för sina barn är mycket bra. Ingen är viktigare för barnet än de egna föräldrarna. Detta räcker dock inte att slå fast, när det tyvärr faktiskt finns föräldrar som mer eller mindre medvetet undandrar sig sitt föräldraansvar. Detta sker när föräldrarna missbrukar, är kriminella eller av andra skäl alltid sätter sina egna behov främst. Likväl som att Folkpartiet oftare bör lyfta fram föräldraansvaret, har vi ett ansvar för att förbättra möjligheterna för samhället att skaffa sig insyn och ingripa. Det barnpolitiska programmet behöver därför kompletteras med en punkt redan inledningsvis om de föräldrar som inte tar sitt ansvar. Socialtjänstlagstiftningen bygger i dag på långtgående frivillighet.

Det är förstås alltid bäst om de som bedöms vara i behov av stöd och hjälp också vill ta emot insatserna. Det är dock orimligt att också den utredning som föregår beslut om insats från socialtjänsten i princip är frivillig. Gång på gång läggs utredningar ner när föräldrarna inte kommer till möten som de kallats till. Detta är inte minst frustrerande för förskolans och skolans personal när anmälningar som lämnats in till socialtjänsten inte kan utredas på grund av att föräldrarna uteblir. Det kan av detta skäl ta mycket lång tid innan socialtjänsten får insyn i familjen och åtgärder kan vidtas. Det bör bli obligatoriskt för föräldrar att medverka när socialtjänsten inleder en utredning. Den som låter bli att delta eller på olika sätt försvårar utredningen genom att återkommande utebli från möten och vägra hembesök och liknande bör kunna dömas för det.

Ytterligare ett problem är att den som anmält oro för att ett barn far illa till socialtjänsten tror att det pågår utredning och insats, när den i själva verket lagts ner. Det kan dröja månader innan anmälaren förstår att inget har hänt, ofta i samband med att situationen eskalerar. Sekretessen hindrar socialtjänsten att informera om vad som framkommit under en utredning. Det borde dock inte finnas något hinder för socialtjänsten att informera anmälaren när utredningen läggs ner, så att en ny anmälan kan lämnas in om den oroande situationen kvarstår eller till och med förvärras.

I mycket allvarliga fall kan barn som behöver skydd omhändertas av samhället. Den vanligaste orsaken till omhändertagande enligt LVU är barnets eget beteende, grov kriminalitet och våldsamt eller risktagande beteende. I en hel del av dessa fall grundar sig dock barnets beteende på mycket bristfällig omsorg från föräldrarnas sida. Missbrukande föräldrar kan lämna barnen helt åt sitt eget öde för långa perioder och i en del familjer upprätthålls ett slags skräckvälde genom fysisk och psykisk misshandel. I en hel del fall har föräldrarna varit väl medvetna om situationen, men inte gjort något för att söka hjälp och ibland till och med försvårat för socialtjänsten att skaffa sig insyn i familjen.

Att vara förälder är bland det svåraste som finns och det kan bli fel, men som förälder har man då ett ansvar att söka stöd och hjälp om man inte klarar av sin föräldraroll och märker att barnen mår dåligt. Barnen i familjer där föräldrarna underlåter att ta sitt omsorgsansvar far mycket illa under hela uppväxten och uppväxtvillkoren påverkar dem sedan resten av livet. Barnmisshandel kan åtalas, men grov underlåtelse att tillgodose barnets omsorgsbehov leder i stället till att det är barnet som blir omhändertaget, men föräldrarna ställs inte till svars, trots att lidandet för barn i dessa familjer kan vara minst lika stort som av fysiska slag.

Folkpartiet bör därför ta ställning för att kriminalisera grov omsorgsunderlåtelse, i de fall det uppdagas att föräldrarna inte gjort något för att söka hjälp, för sig själva och sina barn.

PS-svar:

Endast ett samhälle som har förståelse för hur dåliga uppväxtvillkor, utanförskap och utsatthet skapar otrygghet och kan leda till kriminalitet, har möjligheten att minska brottsligheten. Ingen människa föds kriminell. Genom att forma en skola som ger kunskap, stöd och chanser åt alla, en medveten politik för arbete och egenmakt, en aktiv socialpolitik och stärkande av det egna ansvaret, kan grunden läggas för ett samhälle där fler individer får en bra start i livet.

Alla barn borde få växa upp utan att utsättas för brott eller själva hamna i kriminalitet. Barn och ungdomar som lever i utsatta hemförhållanden löper ofta större risk att börja med brottslighet. Förebyggande åtgärder är nyckeln till ökad trygghet, både för barnen själva och för samhället i stort. Vi behöver också starka insatser för dem som redan har begått brott. Om vi ska kunna förhindra att fler ungdomar förstör sina egna och andras liv i kriminalitet, måste vi ta tag i både brottsförebyggande insatser och tydliga åtgärder när ett brott ändå har begåtts. Programgruppens förslag i punkterna 10–36 handlar om just detta och partistyrelsen instämmer i stort med programgruppens förslag, men behandlar punkterna utefter de motioner som inkommit. Partistyrelsen föreslår att programgruppens förslag punkterna 10–11 bifalls, dock med ett tillägg i punkt 10 som tydliggör föräldrars skyldighet att medverka i socialtjänstens utredningar.

I motion G14, yrkande 2, betonar motionären vikten av starkare insatser mot föräldrar som undandrar sig föräldraansvaret. Motionären vill att det ska vara obligatoriskt för vårdnadshavare att medverka i socialtjänstens utredning och att den förälder, som på olika sätt obstruerar utredningen, ska kunna dömas för det. Motionären vill också att socialtjänsten ska informera den som anmält oro för ett barn när en utredning avslutats, vilket i dag hindras av sekretessregler. Motionären vill därför att en mening om detta läggs till i punkten 11: ” Det ska vara obligatoriskt för vårdnadshavare att medverka i socialtjänstens utredning. Socialtjänsten ska informera den som anmält oro för ett barn när en utredning avslutas.”

Partistyrelsen instämmer med motionären i att det behövs starkare insatser för föräldrar som undandrar sig föräldraansvaret och instämmer med programgruppens punkt 10, som just tydliggör att föräldrar ska ta ansvar för sina barn. Partistyrelsen delar också motionärens synpunkt att det är viktigt att föräldrarna medverkar när socialtjänsten inleder en utredning och att det skulle vara värdefullt om den som anmält oro till socialtjänsten om att ett barn far illa, sedan kan få information om huruvida en utredning har lagts ner, för att kunna vidta nya åtgärder. Dock är partistyrelsen tveksam till att helt ställa sig bakom dessa förslag, som även har andra aspekter, inte minst med hänsyn till sekretess. Om en person som anmält oro får reda på att en utredning lagts ner, är ju detta i sig information som kan användas ”fel”. Låt säga att den som anmäler gör det av andra skäl än berättigad oro, eller helt har missuppfattat situationen – är det då rimligt att socialtjänsten ska åläggas att informera om sitt beslut till en utomstående? När det gäller föräldrars medverkan så menar partistyrelsen att den frågan bättre behandlas i förslaget till barnpolitiskt program ”Se till mig som liten är” och att punkten 11 i det rättspolitiska programförslaget bör stå kvar oförändrad. Partistyrelsen föreslår att motion G14, yrkande 2, anses besvarat.