Motion A5-A9 Folkpartiets strategi och idédebatt

A5. Öka landsmötenas inflytande Motionär: Johan Strandberg, Garphyttan

Förslag till landsmötesbeslut:  #1 att landsmötet uttalar att den viktigaste ministerposten  nästa mandatperiod är socialministerposten och näst viktigast socialförsäkringsministerposten, migrationsministerposten och miljöministerposten #2 att landsmötet fastställer en lista som tar upp de viktigaste  sakpolitiska målen nästa mandatperiod, att sänkt skattetryck, kortade vårdköer och fri invandring kommer överst  och att ytterligare mål följer därefter  #3 att landsmötet uttalar att en rapport om det som hände  med att-satserna som bifölls 2005 och 2007 snart presenteras  #4 att landsmötet uttalar att folkpartiministrarna bör utses av  partistyrelsen  #5 att landsmötet uttalar att partiledningen och partisekreteraren bör utses av landsmötena.

I och med att vi inte fått en ministerpost med direkt koppling till exempelvis jobb- eller socialpolitiken borde landsmötet ta ställning till mer av partitoppens prioriteringar. Prioriterar partitoppen inte till exempel socialministerposten, framstår landsmötets socialpolitiska debatt som mer eller mindre meningslös. En fördel vore att landsmötet uttalade vilka ministerposter samt vilka sakpolitiska mål som är viktigast nästa mandatperiod. Prioriteringar blir sannolikt bättre om de föregåtts av debatt.  Dessutom behövs mer av utvärdering. En fördel vore en rapport om det som Folkpartiet gjort i rikspolitiken för att få igenom att-satserna som bifölls vid landsmötena 2005 och 2007.  Det har spekulerats mycket i media hur tillsättningen av Folkpartiets ministrar gick till. En förbättring inför framtiden vore att partistyrelsen i stället för en partiledare beslutade om vilka förslag på statsråd som gavs till regeringschefen.  Partiledningen och partisekreteraren kan fortfarande bli bättre. En fördel vore att de utsågs av ett landsmöte.

A6. Folkpartiet liberalerna – för frihet och ansvar Motionär: Marcus Claesson, Mölndal

Förslag till landsmötesbeslut:  #1 att Folkpartiet liberalerna ska anta ”För frihet och ansvar”  som ideologisk slogan Dagens mediesamhälle kräver att de som vill nå ut med viktiga budskap formulerar sig kortfattat och slagkraftigt. Som anställd på ett reklamföretag sedan 10 år gör jag bedömningen att vår demokrati i allmänhet och politiska partier i synnerhet skulle vinna på att sloganer baserade på ideologiska värderingar användes.  Ideologiska sloganer kan vara en hjälp för väljare att skilja partier från varandra när de alla för fram samma konkreta budskap – t.ex. jobb, skola, omsorg. Sloganer kan också vara en hjälp för aktiva men medieotränade politiker att kortfattat förmedla sina egna och sitt partis värderingar.  Folkpartiets ideologi bygger på socialliberalism. Men hur många i Sverige använder det ordet i dagligt tal? För hur många framtonar en bild av vad som menas? Hur många kan förklara vad ordet betyder? Tyvärr ytterst få vill jag påstå.  Däremot skulle ”Folkpartiet liberalerna – för frihet och  ansvar” ge en utmärkt ingång i de flesta politiska samtal. Vi socialliberaler vill uppnå balans mellan din egen frihet och ditt ansvar för dina medmänniskors välbefinnande. Därför föreslår jag att Folkpartiet liberalernas landsmöte antar ”För frihet och ansvar” som vår slogan.

A7. Nytt namn på partiprogrammet Motionär: Marcus Claesson, Mölndal

Förslag till landsmötesbeslut:  #1 att Folkpartiet liberalernas partiprogram döps till ”Frihet  och ansvar” Vårt partiprogram heter i dagsläget ”Frihet att växa”. Tidigare vill jag minnas att programmet har haft namnet ”Frihet och rättvisa”. ”Frihet att växa” är visionärt men beskriver tyvärr bara ena delen i vår ideologi – friheten. Den andra delen som uttrycker vårt sociala ansvar för varandra har fallit bort. Jag tycker att vi borde åtgärda den bristen genom att döpa vårt partiprogram till ”Frihet och ansvar”.  ”Frihet och ansvar” skulle också fungera utmärkt som ideologisk slogan för vårt parti Och att då i samma moment ge vårt partiprogram samma namn gör saken än bättre.

A8. Folkpartiets profilering Motionär: Mikael Wendt, Skövde

Förslag till landsmötesbeslut:  #1.att landsmötet beslutar att det tydligt ska anslås i Folkpartiets partiprogram att Folkpartiet är Sveriges enda socialliberala parti som tar avstamp i socialliberala värden som  frihet, rättvisa och socialt ansvar

Jag är stolt över att tillhöra Folkpartiet, att få vara dess gruppledare och ordförande i lokalföringen i Skövde. Vi agerar i den kommunala politiken utifrån de grundvärden som bland annat lyftes fram av Jan Björklund i hans tal som nyvald riksordförande. Vi behöver: mer globalisering – inte mindre; marknadsekonomi – inte planekonomi; frihandel – inte protektionism och solidaritet – inte egoism. Folkpartiet är Sveriges socialliberala parti. Kombinationen av individuell frihet, fri marknadsekonomi och social trygghet är kärnan i socialliberalismen. Tyvärr ser vi allt för lite av dessa värden lyftas fram i riksmedia och i den kommunikation som vi själva har med väljarna på riksnivå.  Bertil Ohlin som var en av de stora socialliberala ledarna förutsåg i sin ekonomiska modell det vi nyss har upplevt – den globala finanskrisen. Vi behöver lyfta fram och förnya de socialliberala värdena. Folk på gatan har i dag en bild av Folkpartiet som ett batong- och kravparti – detta måste vi ändra på. Genom att lyfta fram dessa värden i vår interna kommunikation kan vi också förändra bilden utåt. Det är fakta att allt för många av våra väljare har gått till Moderaterna – eftersom de i dag framstår som ett medmänskligare mjukare alternativ än Folkpartiet.

A9. Folkpartiet liberalerna ett idéparti Motionär: Claes Lerén, Donsö

Förslag till landsmötesbeslut:  #1 att Folkpartiet liberalerna blir ett liberalt idéparti #2 att styrelsen utbildar och stimulerar alla våra medlemmar  med kunskaper och erfarenhet om socialliberalism  #3 att landsmötet utser en grupp som ska formulera ett  socialliberalt framtidsdokument som kan presenteras nästa  landsmöte  Budskapet ska visa vilka mål vi har för vår socialliberala verksamhet och gärna också en filosofi över vad  vi med socialliberalism kan åstadkomma

Folkpartiet är inget liberalt parti, men Folkpartiet liberalerna borde vara det. Det finns bara ett liberalt parti i Sverige som måste vara liberalt och det är Folkpartiet liberalerna. Vad är då ett utmärkande drag för ett liberalt parti? Är det någon sorts anarkistisk klan, som ser som sin rätt att bestämma sin egen frihet? Är det demokratiskt? Nej, det handlar inte partiets frihet utan om individens frihet. En individ kan knappast vara ett parti. Partiet ska vara demokratisk och bestå av liberala individer. Den liberala individens frihet är okränkbar. Denna frihet får dock inte kränka andra individers frihet, där av följer att ett liberalt parti bara kan lägga fram liberala idéer, makten att bestämma stannar hos individen. Folkpartiet liberalerna är därför ett idéparti. Det demokratiska innehållet består i att demokratiskt valda liberala politiker får lägga fram sina liberala förslag och rösta om egna och andra partiers förslag från sina liberala utgångspunkter. Liberalism ska vara den bärande kraften för ett liberalt parti, men ordet liberal får då inte användas som något ersättningsord för allt som vi kallar för ”liberalt”. Liberalismen har en kraft i sig själv. Den får människor att våga leva, våga pröva, våga stå upp för det som är bra. Liberalismen ställs mot andra krafter såsom konservatism, som hindrar utveckling och binder individen vid det förgångna. En annan motståndare är fundamentalismen som med fundamentala åsikter om makt, miljö eller religion knyter individen till läror som den inte själv kan råda över.  För att det här ska fungera måste våra medlemmar känna den liberala kraften inifrån, läsa om den, skriva om den och diskutera om den med sina liberala vänner. I dagens samhälle ställs vi ofta inför valet att övertyga med makt och våld eller att övertyga med förnuft och fri vilja. Vad som är liberalt är uppenbart.

PS-yttrande

Folkpartiets strategi och idédebatt Motion A5–A9  I motion A5 lämnas flera förslag på hur landsmötet bör besluta i strategiska frågor, genom att bland annat lista de viktigaste sakpolitiska målen, utpeka vilken ministerpost som anses viktigast för den kommande mandatperioden, samt att partistyrelsen ska presentera en lista över hur beslut från de två föregående landsmötena har hanterats och vidare att partistyrelsen bör utse Folkpartiets ministerkandidater och landsmötet bör välja partiledning och utse partisekreterare.  Partistyrelsen menar att huvuddelen av motionärens förslag i dag är uppfyllda, men på lite andra sätt än dem motionären föreslår. Landsmötets beslut är avgörande för vilka sakfrågor Folkpartiet liberalerna lyfter i förhandlingar med de andra allianspartierna. De ideologiska och principiella ställningstaganden som landsmötet fattar är mycket svåra för partiledningen att frångå. Men däremot föreligger så klart ett stort behov av att kunna kompromissa i enskilda sakfrågor och för att pröva olika metoder.  Något annat skulle i praktiken blockera Folkpartiet från att delta i samarbetet och landsmötena 2005 och 2007 har också mycket tydligt och med bred majoritet ställt sig bakom fortsatta samarbete på dessa premisser.  Dock kan ingen parti- eller kampanjledning i förväg förutse exakt vilka frågor som väljarna kommer att tycka är viktiga i själva valrörelsen. Ett parti måste ha något mått av handlingsfrihet i att ta upp frågor som väljarna tycker är viktiga även om de inte ens fanns på dagordningen när landsmötet sammanträdde, 10 månader före valdagen.  Vad det gäller förslaget att peka ut av vilken ministerpost som blir viktigast under den kommande mandatperioden, föreligger ungefär samma sakskäl mot. Det riskerar att bli ett innehållslöst beslut som tar uppmärksamheten från en massa kloka beslut i sakfrågor som Folkpartiet hellre borde presentera.  I motionens tredje att-sats föreslås att landsmötet uttalar  A Allmänpolitik  48  att en rapport om det som hände med att-satserna som bifölls 2005 och 2007 ska presenteras. Partistyrelsen menar att detta redan görs inför varje landsmöte när partistyrelsen avger en verksamhetsberättelse som omfattar såväl våra politiska framsteg som hur partistyrelsen hanterat de landsmötesuppdrag som utdelats. Dessa framgångar kommuniceras också, bland annat via Folkpartiets webbplats, genom broschyrer och i artiklar och insändare kontinuerligt under mandatperioden. Partistyrelsen ser därför inte behovet av att ta fram en sådan rapport, när andan i motionens yrkande redan kan anses uppfyllt.  Med detta svar menar partistyrelsen att motion A5 attsats 1 bör avslås och att-satserna 2 och 3 anses besvarade.  De två sista yrkandena rör dels att partistyrelsen ska utse vilka ministrar Folkpartiet ska ha i (kommande) alliansregeringar och dels att landsmötet ska utse partiledning och partisekreterare.  Partistyrelsen vänder sig emot bägge förslagen, av det skälet att inget av dem är särskilt praktiskt genomförbart. För det första är det statsministern som utser ministrar i regeringen, vilket – även om det givetvis förhandlas om det mellan regeringspartierna – inte ger särskilt stort utrymme för partistyrelsen att vara det organ som sköter förhandlingarna. Det finns så många faktorer – departementsindelning, valresultat för de enskilda partierna, genomslag för respektive partis hjärtefrågor med mera – som sådana förhandlingar måste ta hänsyn till.  För det andra: Att landsmötet skulle utse partiledning och välja partisekreterare löser såvitt partistyrelsen kan se inget existerande problem – men det skapar nya. Partisekreterare är en speciell post, med stora krav på att kunna både stötta partiledaren och ta stort ansvar för Folkpartiet som organisation, med medlemmar, anställda och fritidspolitiker som har olika intressen och där det därför ibland uppstår målkonflikter som måste lösas. Det är inte ovanligt att partisekreterare utses och avgår efter en helt annan ”tidslinje” än landsmöten hålls.  Det samma gäller i viss omfattning Folkpartiets partiledning. Den kan förändras flera gånger under en mandatperiod. Riksdagsledamöter, kommunalråd eller landstingspolitiker som finns representerade i partiledningen kan få andra uppgifter. Det vore väldigt opraktiskt att detta inte kan skötas inom partistyrelsen, utan ett extra landsmöte skulle behöva utlysas för att välja in nya ledamöter. Partistyrelsen föreslår därför att motion A5 yrkandena 4 och 5 avslås.  Motion A6 föreslår att landsmötet ska anta sloganen ”för frihet och ansvar” för Folkpartiet. I motion A7 av samme motionär föreslås att partiprogrammet döps om till ”Frihet och ansvar”. Avsikten med båda förslagen är att tydligare markera den socialliberala ideologin och dess båda ben.  Också författaren till motion A8 vill markera det socialliberala idéarvet tydligare genom att det tydligt ska anslås i Folkpartiets partiprogram att Folkpartiet är Sveriges enda socialliberala parti.  Partistyrelsen delar motionärernas åsikt att Folkpartiet har ett viktigt socialliberalt idéarv att tillvarata i politiken. Vårt partiprogram ger också en mycket bra karaktärisering av Folkpartiets socialliberala arv. Det är inget historiedokument, men ger ändå en tydlig översiktsbild av vår idéhistoria.  De senaste decennierna har av många statsvetare och politiska kommentatorer utmärkt sig av att liberalismen gått seg rande ur många av de politiska strider som präglade 1900talet. Det har resulterat i en – globalt såväl som i Sverige  – ”samling i mitten”. Vi kan glädjande nog konstatera att liberalismen är bredare än Folkpartiet. Fler och fler partier gör oss sällskap. Folkpartiet välkomnar detta. Vi tror att liberalismen har allt att vinna på att det finns fler, inte färre, liberaler i politiken. Vi tror också att Folkpartiet har allt att vinna på att fler och fler partier anammar samma världsbild, ideologi och lösningar som vi. Det öppnar för nya möjligheter till socialliberala framgångar. Och vi har väl så stor möjlighet att som parti nå framgång genom att leda den utvecklingen. Det finns därför inget behov av att hävda att vi är det enda socialliberala partiet – det riskerar bara att leda till en mer sluten och inåtvänd attityd.  Folkpartiet liberalernas position i det politiska landskapet uttrycks genom vårt agerande i den konkreta politiken. Det är alltså sakpolitiken som avgör om vi vårdar det socialliberala arvet. Att i efterhand ändra titel på partiprogrammet eller rösta fram sloganer på landsmötet skulle däremot inte ha någon praktisk betydelse. Med detta föreslår partistyrelsen att motion A6 och A7 avslås och att motion A8 anses besvarad.  Författaren till motion A9 är mer kritisk och framhåller att ”Folkpartiet är inget liberalt parti, men Folkpartiet liberalerna borde vara det”. I motionens tre yrkanden krävs dels att Folkparitet ska bli ett liberalt idéparti, dels att styrelsen ska utbilda medlemmar ”med kunskaper och erfarenhet om socialliberalism” och slutligen att utser en grupp som ska formulera ett socialliberalt framtidsdokument som ska underkastas nästa landsmöte.  Vi kan konstatera att Folkpartiet är ett liberalt idéparti. För många som är engagerade i Folkpartiet lokalt, som driver vardagliga, kommunala frågor som kan befinna sig långt från ”demokratins finrum” har Folkpartiet också en helt annan roll – mer social och personlig. Inget landsmötesbeslut kan ändra på detta, varje medlem och varje väljare kommer att göra sig en egen bild.  Vad vi kan göra, är att förstärka de insatser som motionären talar om i andra yrkandet. Flera sådana aktiviteter i syfte att förbättra både den interna debatten som utbildningsverksamheten har gjorts under senare år. Det gäller allt från antagandet av nya – framtidsinriktade – poliska program och rapporter till utgivandet av böcker och studiecirklar.  På grundval av att alla dessa åtgärder redan vidtagits, anser partistyrelsen att motion A9 bör anses besvarad.

 

A5. Öka landsmötenas inflytande Motionär: Johan Strandberg, Garphyttan

Förslag till landsmötesbeslut:  #1 att landsmötet uttalar att den viktigaste ministerposten  nästa mandatperiod är socialministerposten och näst viktigast socialförsäkringsministerposten, migrationsministerposten och miljöministerposten #2 att landsmötet fastställer en lista som tar upp de viktigaste  sakpolitiska målen nästa mandatperiod, att sänkt skattetryck, kortade vårdköer och fri invandring kommer överst  och att ytterligare mål följer därefter  #3 att landsmötet uttalar att en rapport om det som hände  med att-satserna som bifölls 2005 och 2007 snart presenteras  #4 att landsmötet uttalar att folkpartiministrarna bör utses av  partistyrelsen  #5 att landsmötet uttalar att partiledningen och partisekreteraren bör utses av landsmötena.

I och med att vi inte fått en ministerpost med direkt koppling till exempelvis jobb- eller socialpolitiken borde landsmötet ta ställning till mer av partitoppens prioriteringar. Prioriterar partitoppen inte till exempel socialministerposten, framstår landsmötets socialpolitiska debatt som mer eller mindre meningslös. En fördel vore att landsmötet uttalade vilka ministerposter samt vilka sakpolitiska mål som är viktigast nästa mandatperiod. Prioriteringar blir sannolikt bättre om de föregåtts av debatt.  Dessutom behövs mer av utvärdering. En fördel vore en rapport om det som Folkpartiet gjort i rikspolitiken för att få igenom att-satserna som bifölls vid landsmötena 2005 och 2007.  Det har spekulerats mycket i media hur tillsättningen av Folkpartiets ministrar gick till. En förbättring inför framtiden vore att partistyrelsen i stället för en partiledare beslutade om vilka förslag på statsråd som gavs till regeringschefen.  Partiledningen och partisekreteraren kan fortfarande bli bättre. En fördel vore att de utsågs av ett landsmöte.

PS-yttrande

Folkpartiets strategi och idédebatt Motion A5–A9  I motion A5 lämnas flera förslag på hur landsmötet bör besluta i strategiska frågor, genom att bland annat lista de viktigaste sakpolitiska målen, utpeka vilken ministerpost som anses viktigast för den kommande mandatperioden, samt att partistyrelsen ska presentera en lista över hur beslut från de två föregående landsmötena har hanterats och vidare att partistyrelsen bör utse Folkpartiets ministerkandidater och landsmötet bör välja partiledning och utse partisekreterare.  Partistyrelsen menar att huvuddelen av motionärens förslag i dag är uppfyllda, men på lite andra sätt än dem motionären föreslår. Landsmötets beslut är avgörande för vilka sakfrågor Folkpartiet liberalerna lyfter i förhandlingar med de andra allianspartierna. De ideologiska och principiella ställningstaganden som landsmötet fattar är mycket svåra för partiledningen att frångå. Men däremot föreligger så klart ett stort behov av att kunna kompromissa i enskilda sakfrågor och för att pröva olika metoder.  Något annat skulle i praktiken blockera Folkpartiet från att delta i samarbetet och landsmötena 2005 och 2007 har också mycket tydligt och med bred majoritet ställt sig bakom fortsatta samarbete på dessa premisser.  Dock kan ingen parti- eller kampanjledning i förväg förutse exakt vilka frågor som väljarna kommer att tycka är viktiga i själva valrörelsen. Ett parti måste ha något mått av handlingsfrihet i att ta upp frågor som väljarna tycker är viktiga även om de inte ens fanns på dagordningen när landsmötet sammanträdde, 10 månader före valdagen.  Vad det gäller förslaget att peka ut av vilken ministerpost som blir viktigast under den kommande mandatperioden, föreligger ungefär samma sakskäl mot. Det riskerar att bli ett innehållslöst beslut som tar uppmärksamheten från en massa kloka beslut i sakfrågor som Folkpartiet hellre borde presentera.  I motionens tredje att-sats föreslås att landsmötet uttalar  A Allmänpolitik  48  att en rapport om det som hände med att-satserna som bifölls 2005 och 2007 ska presenteras. Partistyrelsen menar att detta redan görs inför varje landsmöte när partistyrelsen avger en verksamhetsberättelse som omfattar såväl våra politiska framsteg som hur partistyrelsen hanterat de landsmötesuppdrag som utdelats. Dessa framgångar kommuniceras också, bland annat via Folkpartiets webbplats, genom broschyrer och i artiklar och insändare kontinuerligt under mandatperioden. Partistyrelsen ser därför inte behovet av att ta fram en sådan rapport, när andan i motionens yrkande redan kan anses uppfyllt.  Med detta svar menar partistyrelsen att motion A5 attsats 1 bör avslås och att-satserna 2 och 3 anses besvarade.  De två sista yrkandena rör dels att partistyrelsen ska utse vilka ministrar Folkpartiet ska ha i (kommande) alliansregeringar och dels att landsmötet ska utse partiledning och partisekreterare.  Partistyrelsen vänder sig emot bägge förslagen, av det skälet att inget av dem är särskilt praktiskt genomförbart. För det första är det statsministern som utser ministrar i regeringen, vilket – även om det givetvis förhandlas om det mellan regeringspartierna – inte ger särskilt stort utrymme för partistyrelsen att vara det organ som sköter förhandlingarna. Det finns så många faktorer – departementsindelning, valresultat för de enskilda partierna, genomslag för respektive partis hjärtefrågor med mera – som sådana förhandlingar måste ta hänsyn till.  För det andra: Att landsmötet skulle utse partiledning och välja partisekreterare löser såvitt partistyrelsen kan se inget existerande problem – men det skapar nya. Partisekreterare är en speciell post, med stora krav på att kunna både stötta partiledaren och ta stort ansvar för Folkpartiet som organisation, med medlemmar, anställda och fritidspolitiker som har olika intressen och där det därför ibland uppstår målkonflikter som måste lösas. Det är inte ovanligt att partisekreterare utses och avgår efter en helt annan ”tidslinje” än landsmöten hålls.  Det samma gäller i viss omfattning Folkpartiets partiledning. Den kan förändras flera gånger under en mandatperiod. Riksdagsledamöter, kommunalråd eller landstingspolitiker som finns representerade i partiledningen kan få andra uppgifter. Det vore väldigt opraktiskt att detta inte kan skötas inom partistyrelsen, utan ett extra landsmöte skulle behöva utlysas för att välja in nya ledamöter. Partistyrelsen föreslår därför att motion A5 yrkandena 4 och 5 avslås.  Motion A6 föreslår att landsmötet ska anta sloganen ”för frihet och ansvar” för Folkpartiet. I motion A7 av samme motionär föreslås att partiprogrammet döps om till ”Frihet och ansvar”. Avsikten med båda förslagen är att tydligare markera den socialliberala ideologin och dess båda ben.  Också författaren till motion A8 vill markera det socialliberala idéarvet tydligare genom att det tydligt ska anslås i Folkpartiets partiprogram att Folkpartiet är Sveriges enda socialliberala parti.  Partistyrelsen delar motionärernas åsikt att Folkpartiet har ett viktigt socialliberalt idéarv att tillvarata i politiken. Vårt partiprogram ger också en mycket bra karaktärisering av Folkpartiets socialliberala arv. Det är inget historiedokument, men ger ändå en tydlig översiktsbild av vår idéhistoria.  De senaste decennierna har av många statsvetare och politiska kommentatorer utmärkt sig av att liberalismen gått seg rande ur många av de politiska strider som präglade 1900talet. Det har resulterat i en – globalt såväl som i Sverige  – ”samling i mitten”. Vi kan glädjande nog konstatera att liberalismen är bredare än Folkpartiet. Fler och fler partier gör oss sällskap. Folkpartiet välkomnar detta. Vi tror att liberalismen har allt att vinna på att det finns fler, inte färre, liberaler i politiken. Vi tror också att Folkpartiet har allt att vinna på att fler och fler partier anammar samma världsbild, ideologi och lösningar som vi. Det öppnar för nya möjligheter till socialliberala framgångar. Och vi har väl så stor möjlighet att som parti nå framgång genom att leda den utvecklingen. Det finns därför inget behov av att hävda att vi är det enda socialliberala partiet – det riskerar bara att leda till en mer sluten och inåtvänd attityd.  Folkpartiet liberalernas position i det politiska landskapet uttrycks genom vårt agerande i den konkreta politiken. Det är alltså sakpolitiken som avgör om vi vårdar det socialliberala arvet. Att i efterhand ändra titel på partiprogrammet eller rösta fram sloganer på landsmötet skulle däremot inte ha någon praktisk betydelse. Med detta föreslår partistyrelsen att motion A6 och A7 avslås och att motion A8 anses besvarad.  Författaren till motion A9 är mer kritisk och framhåller att ”Folkpartiet är inget liberalt parti, men Folkpartiet liberalerna borde vara det”. I motionens tre yrkanden krävs dels att Folkparitet ska bli ett liberalt idéparti, dels att styrelsen ska utbilda medlemmar ”med kunskaper och erfarenhet om socialliberalism” och slutligen att utser en grupp som ska formulera ett socialliberalt framtidsdokument som ska underkastas nästa landsmöte.  Vi kan konstatera att Folkpartiet är ett liberalt idéparti. För många som är engagerade i Folkpartiet lokalt, som driver vardagliga, kommunala frågor som kan befinna sig långt från ”demokratins finrum” har Folkpartiet också en helt annan roll – mer social och personlig. Inget landsmötesbeslut kan ändra på detta, varje medlem och varje väljare kommer att göra sig en egen bild.  Vad vi kan göra, är att förstärka de insatser som motionären talar om i andra yrkandet. Flera sådana aktiviteter i syfte att förbättra både den interna debatten som utbildningsverksamheten har gjorts under senare år. Det gäller allt från antagandet av nya – framtidsinriktade – poliska program och rapporter till utgivandet av böcker och studiecirklar.  På grundval av att alla dessa åtgärder redan vidtagits, anser partistyrelsen att motion A9 bör anses besvarad.