Landsmötesbloggen

Folkpartilandsmöte på Internet

B Punkt 8–10 och motionerna B8–B12

Jämställt föräldraskap

B8. Överlåt föräldradagar

Motionär: Johan Strandberg, Garphyttan
Förslag till landsmötesbeslut:
1. att i jämställdhetsrapporten skriva in att föräldradagar
borde få överlåtas till en barnpassare
På sidan 19 förespråkas en tredelad föräldraförsäkring. För
att öka flexibiliteten vore det bättre att till exempel 360 föräldradagar
per barn fick överlåtas till en barnpassare.

B9. Individuell föräldraförsäkring

Motionärer: Adam Cwejman, Göteborg, Lars-Johan
Edström, Uppsala, Linda Nordlund, Stockholm
Förslag till landsmötesbeslut:
1. att en ny punkt förs in i jämställdhetsrapporten ”En liberal
offensiv för ökad jämställdhet”: ”För att öka pappornas
närvaro i familjen, och stärka kvinnornas ställning på
arbetsmarknaden, bör föräldraförsäkringen vara individuell.”
Den svenska arbetsmarknaden är långt ifrån jämställd. Enligt
Statistiska centralbyrån tjänar svenska kvinnor i genomsnitt
mindre än sina män. Delvis beror detta på att kvinnodominerade
yrken främst finns i offentlig sektor (där lönenivån inte
ser ut på samma sätt som i mansdominerade yrken i näringslivet)
men skillnaderna består om man ser till kvinnor och
män inom samma yrke: för företagsekonomer, personaltjänstemän
och säljare ligger kvinnolönen på 80 procent av vad
männen tjänar. Ingångslönerna är lika, men så snart barnen
kommer vidgas gapet. Då börjar kvinnan arbeta mer i hemmet
och mindre på arbetsmarknaden. För hennes man är det
tvärtom.
Män har haft rätt att ta ut föräldraförsäkring i 35 år, och
under denna tid har pappornas uttag av föräldrapenningsdagar
stigit från 0 procent till 21 procent, men hela 60 procent
av alla pappor stannar inte hemma en enda dag under barnets
första år. Vi ser i dag att det är i familjerna som har mest att
förlora på att pappan stannar hemma som de tar ut flest dagar.
Detta verkar alltså inte främst vara en ekonomisk fråga, och
därför är det tveksamt om höjda tak och jämställdhetsbonus
räcker för att nå ett jämt uttag av föräldrapenningsdagar.
Enligt nationalekonomen Christopher J. Ruhm, som gjorde
en studie baserad på data från flera europeiska länder åren
1969–1993, leder skillnaderna i uttaget av föräldraledighet
till en sämre löne- och arbetsmarknad för kvinnor. Det som
sannolikt skulle gynna jämställdheten bäst är att föräldrarna
tar ut lika mycket föräldraledighet. Då skulle män och kvinnor
dela på ansvaret för hemmet, och för försörjningen.
Ur liberal synvinkel är det problematiskt att dagens föräldraförsäkring
går till ett kollektiv, familjen, i stället för att
ges till en myndig individ. Genom denna utformning bidrar
man till ökad ojämställdhet och bevarar gamla könsroller, till
nackdel för såväl män som kvinnor. Därför vill Liberala ungdomsförbundet
uppmana Folkpartiets landsmöte att ta ställning
för att föräldraförsäkringen bör vara individuell.

B10. Tredelad föräldraledighet

Birgitta Ohlsson, Stockholm, Elin Andersson, Bromma,
Gulan Avci, Stockholm, Helena Bargholtz, Lidingö, Thomas
af Bjur, Mariefred, Peter Blomquist, Stockholm, Matilda
Sundquist Boox, Forsbacka, Nina Bäckström, Hägersten,
Lill Jansson, Gråbo, Gunilla Hellén, Borås, Helena
Holmberg, Olofstorp, Erik Jennische, Stockholm, Henrik
Johansson, Umeå, Tobias Josefsson, Mjölby, Curt Karlsson,
Mjölby, Peter Kjällkvist, Norrköping, Mark Klamberg,
Stockholm, Charlotte Klötz, Ilsbo, Gulnar Kozhabekova,
Göteborg, Hanna Lager, Stockholm, Anita Lilja-Stenholm,
Ängelsberg, Martina Lind, Stockholm, Lisbeth Lindberg,
Oskarshamn, Linda Lundquist, Norrköping, Elisabeth
Mattsson, Marstrand, Nina McEvenue, Stockholm, Renate
Moberg, Västra Frölunda, Pernilla Newman, Kungsgården,
Gerd Niemi, Luleå, Lina Nordquist, Uppsala, Henrik Persson,
Sundbyberg, Saga Rosén, Stockholm, Ulla-Karin Skoghag,
Nyköping, Ulrica Solver-Gustavsson, Örebro, Solveig
Staffas, Stockholm, Fatima Svanå, Åled, Barbro Westerholm,
Stockholm, Suzanne Åkerlund, Halmstad, Ulf Öfverberg,
Stockholm, Annelie Önneby, Stockholm
Förslag till landsmötesbeslut:
1. att en ny punkt förs in i jämställdhetsrapporten ”En liberal
offensiv för ökad jämställdhet”: ”För att öka pappornas
deltagande i och anknytning till familjen, stärka barnens
rätt till sina föräldrar och förstärka kvinnornas ställning på
arbetsmarknaden bör föräldraförsäkringen tredelas. En del
var öronmärkt till respektive förälder och en del att fördela
fritt.”
Det har nu gått 35 år sedan de svenska männen, som första
män i världen året 1974, fick rätt till betald föräldraledighet
när föräldraförsäkringen ersatte den gamla moderskapsförsäkringen.
I år 2009 är det fjorton år sedan den folkpartistiska
idén om pappamånad infördes i Sverige. Innan pappamånaden
infördes tog hälften av papporna inte ut en enda
dag av föräldraförsäkringen. Dagens pappamånader har lett
till att flertalet pappor i någon mån är hemma med sina barn,
men utvecklingen går sakta framåt. Alltjämt tar nästan 60
procent av svenska pappor inte ut någon ledighet under barnets
första år. Det sneda uttaget av föräldraledigheten är en
viktig förklaring till att kvinnor i barnafödande ålder alltjämt
diskrimineras på svensk arbetsmarknad. Den viktigaste faktorn
för barns och föräldrars anknytning till varandra är tid
och närhet, något kvinnor och barn får betydligt mer av än
pappor och barn.
Det är dags för Sveriges liberaler att gå vidare för att öka
pappors deltagande i och anknytning till familjen, stärka
barns rätt till sina bägge föräldrar och förstärka kvinnors
ställning på arbetsmarknaden. Den ojämställda föräldraledigheten
är ett problem som den politiska borgerligheten inte
längre kan gömma i skenbart fria val eller familjens helighet.
Vi uppmanar Folkpartiets landsmöte att ta ställning för en
tredelning av föräldraförsäkringen. En del öronmärkt till vardera
vårdnadshavare och en del att fördela fritt. Tredelningsmodellen
är inte ny i världen utan har fungerat framgångsrikt
i vårt nordiska grannland Island. Ju större rättigheter män har
i familjen desto mer använder de dem. Antalet pappamånader
tenderar dessutom att bli normerande för hur mycket föräldraledighet
män i genomsnitt tar ut.

B11. Flexequality – ett tredje steg i reformeringen av föräldraförsäkringen

Motionärer: Per Altenberg, Stockholm, Charlotta Schenholm,
Stockholm, Samuel Danofsky, Stockholm, Martina
Lind, Stockholm, Lars Lundqvist, Stockholm, Didar Samaletdin,
Stockholm
Förslag till landsmötesbeslut:
1. att Folkpartiet liberalernas linje är att föräldraförsäkringen
tredelas. Det innebär att en tredjedel av föräldraledigheten
tillfaller respektive förälder och att en tredjedel kan
fördelas fritt mellan föräldrarna.
Jämställdhet mellan män och kvinnor är en central del av
den liberala ideologin. Liberalism handlar om att ställa sig
på individens sida mot kollektivt förtryck, oavsett om det är
socialisternas stat eller de konservativas traditioner och kultur.
Den feministiska analysen går just ut på att vi alla – män
som kvinnor – tvingas anpassa oss till könsroller som är kulturellt
betingade. Vi är helt enkelt inte fria att vara den individ
som vi själva innerst inne vill vara. Det handlar om rätten
för varje individ att utvecklas som han eller hon önskar utan
att behöva anpassa sig till könsrollernas förväntningar när
det gäller t.ex. vem i familjen som ska förvärvsarbeta respektive
vara hemma med barnen. Därför är feminismen en lika
viktig kamp för män som för kvinnor. Därför är feminismen
en liberalism.
När vi liberaler kräver lägre skatter eller fri rörlighet för
individer inom EU handlar det om människors yttre frihet.
När vi kräver ett jämställt samhälle handlar det om kampen
för individens inre frihet. Båda är lika viktiga för oss liberaler.
Historiskt har allt framgångsrikt jämställdhetsarbete i Sverige
handlat om ekonomiska incitament som rör deltagandet
på arbetsmarknaden. Beslutet om särbeskattning av män
och kvinnor 1972 möjliggjorde ekonomisk självständighet
för individer av båda könen. Det var en stor egenmaktsreform
och en viktig jämställdhetsreform. Ett annat exempel är
pappamånaden. Nästa år är det femton år sedan Folkpartiet
införde pappamånaden i Sverige. Det har lett till att männen
totalt sett tar ut en större andel av föräldraledigheten än innan
reformen sjösattes. Tyvärr går dock utvecklingen alltför sakta
framåt. Fortfarande står männen bara för cirka 20 procent
av uttaget av föräldraledigheten, en andel som inte har ökat
nämnvärt under de senaste åren.
Därför bör en ny reform genomföras under den kommande
mandatperioden som innebär en tredelad föräldraförsäkring.
Vardera föräldern får en tredjedel av föräldraledigheten som
inte kan överlåtas och en tredjedel fördelas mellan föräldrarna.
Vi har valt att kalla förslaget för ”flexequality” för att
betona att det handlar om fler pappamånader men med bibehållen
flexibilitet för föräldrarna att fördela en tredjedel av
försäkringen som de vill.
Såväl den ursprungliga Folkpartireformen som 2002 års
utvidgning till två pappamånader har mottagits väl av väljare
och opinion. I dag är dessa reformer en naturlig del av föräldraförsäkringen
och ifrågasätts inte politiskt. Vårt förslag
skulle innebära en utvidgning av nuvarande två pappamånader
till drygt fyra månader. Mot bakgrund av de politiska
erfarenheterna av de båda första reformerna är det inte sannolikt
att ett tredje steg i reformeringen av föräldraförsäkringen
skulle möta starkt motstånd i opinionen.
Det är dags för Folkpartiet att öka trycket i jämställdhets
politiken. Det gör vi genom att genomföra ett tredje steg i
reformeringen av föräldraförsäkringen.

B12. Liberalisera föräldraförsäkringen

Motionär: Ragnar Arvidsson, Helsingborg
Förslag till landsmötesbeslut:
1. att Folkpartiet verkar för att de s.k. pappamånaderna
avskaffas
”Folkpartiet liberalerna. Du ska bestämma.” Så är Folkpartiets
webbadress. Det förpliktigar. En sådan adress visar att
Folkpartiet är ett frihetsparti och lägger ett frihetsperspektiv
på hela politiken.
I vårt partiprogram står det så här: ”Utgångspunkten för
liberala jämställdhetssträvanden är att var och en ska respekteras
som fri individ och ha rätt att forma sitt liv.” Att ge människor
rätt att forma sina liv innebär att ta bort hinder för friheten.
Därefter måste politiker acceptera att människors val
är deras och inte politikernas. Kommandostaten måste träda
tillbaka, det är Folkpartiets politik.
Folkpartiet har dock på senare år förknippats med kommandostaten.
Genom pappamånaderna i föräldraförsäkringen
styr staten föräldrarnas angelägenhet och genom Folkpartiets
stöd för denna politik blir partiet ett stöd för kommandostaten.
Genom hela Folkpartiets historia går kampen för individens
frihet. Från kampen för tanke- och yttrandefrihet till
senare års kamp för rätten att välja sjukvård, skola och dagis.
Samtidigt som vi haft stora framgångar för vår politik har vi
haft svårt att föra debatten. Eftersom vår politik inte är konsekvent
har vi inte kunnat driva debatten ideologiskt. Det går
inte att skapa trovärdighet för ett liberalt budskap som innebär
frihet på många områden men statlig styrning på andra.

PS-svar:

Punkterna 8–10 i rapporten handlar om föräldraledighet
och jämställdhetsbonus. De lyder:
”8. Förenkla och fördubbla utbetalningen av jämställdhetsbonus
– så att pengarna bli ett bidrag och inte en skattereduktion.
Införandet av jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen
är en viktig hörnsten i den liberala jämställdhetspolitiken. I
dag betalas jämställdhetsbonus ut som skattereduktion, då
skatten sänks för den förälder som tagit ut flest föräldrapenningsdagar.
Vi vill ändra detta så att bonusen sätts in direkt
på vederbörandes lönekonto.
9. Att rätten till jämställdhetsbonus även ska omfatta arbetslösa
och sjukskrivna föräldrar och inte enbart arbetande
eller studerande föräldrar. I dag har enbart arbetande och
studerande föräldrar rätt till jämställdhetsbonus. Ett jämställt
föräldraskap är bra för barnen, familjen och samhället.
Av den anledningen vill vi även att arbetslösa och sjukskrivna
föräldrar ska få del av bonusen.
10. Införa jämställdhetsbonus i den tillfälliga föräldrapenningen
för vård av sjukt barn. Mammorna tar ut den största
delen av tillfällig föräldrapenning, s.k. vab-dagar. För att
öka jämställdheten för uttaget av vab-dagar – liksom i föräldraförsäkringen
– vill vi införa en jämställdhetsbonus i
systemet.”
Jämställdhetsbonusen är onödigt komplicerad. Att den idag
betalas ut via skatten gör att bonusen i de flesta fall inte blir
tillgänglig för föräldrarna förrän långt efter att ledigheten är
slut. Konstruktionen, ihop med dagens skatteregler, gör att
det blir svårt att beräkna utfallet av olika val och möjligheten
att påverka föräldrarnas beteende är sannolikt mindre.
Vi vill därför övergå till ett så enkelt system som möjligt.
Varje dag som tas ut i föräldraledighet, och som motsvaras
av en dag som den andra föräldern tar ut, ska ge högre ersättning.
Alltihop kan skötas helt automatiskt av Försäkringskassan,
som ju redan sköter utbetalningarna av resten av föräldrapenningen
och har tillgång till alla nödvändiga uppgifter.
Vi anser också att nivån på bonusen bör höjas.
Att det bara är den ena föräldern som får del av bonusen, i
normalfallet mamman, kan ställa till med problem om föräldrarna
har separerat. Då har pappan mindre incitament att ta ut
mer ledighet. Det ligger också en felaktig grundtanke bakom
konstruktionen, att bara föräldrar som arbetar eller studerar
ska få bonusen. Ett jämställt föräldraskap är bra för barnen
och för samhället. Även om en av föräldrarna för tillfället är
arbetslös eller sjukskriven så grundlägger en delad föräldraledighet
ett mönster av delat ansvar, som kan ge effekter
många år framåt.
Vi vill också införa en jämställdhetsbonus i den tillfälliga
föräldrapenningen d.v.s. vård av barn. Uttaget av s.k. vabdagar
tas till största delen ut av mammorna. Enligt uppgift
från Försäkringskassan tar mammorna ut ca 65 procent av
vab-dagarna. Därför föreslår folkpartiet att vi inför en jämställdhetsbonus
vid uttag av vab-dagar för att öka incitamentet
för män att ta en större andel av dagarna. Utbetalningarna
skulle baseras på årsbasis och således skulle pengarna betalas
ut i efterskott som ett bidrag på lönekontot.
Med anledning av detta föreslår partistyrelsen en något
förändrad lydelse av punkt 8: ”Gör jämställdhetsbonusen
enklare och större. Införandet av jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen
är en viktig hörnsten i den liberala jämställdhetspolitiken.
Men metoden är krånglig och pengarna
kommer långt efteråt. Vi vill övergå till ett så enkelt system
som möjligt där varje dag som motsvaras av en dag som den
andra föräldern tar ut ska ge ersättning. Pengarna ska sättas
in på lönekontot. Vi vill också höja nivån på bonusen.”
I motion B8 yrkar motionären att föräldradagar borde få
överlåtas till en barnpassare.
Föräldraförsäkringen är till för barn och deras föräldrar. Om
vi skulle öppna upp för andra än barnets föräldrar att nyttja
denna förmån kan vi vara på väg mot en utveckling som riskerar
leda till att många föräldrar – på grund av en upplevd
press från arbetsgivare att – snabbare går tillbaka till arbetet
än vad som önskas. För de föräldrar som i dag önskar att
någon annan än de själva ska ta hand om barnet är detta fullt
möjligt att finansiera på annat sätt än via gemensamt skattefinansierade
försäkringar. Mot denna bakgrund vill partistyrelsen
föreslå landsmötet att motion B8 avslås.
Motionärerna bakom motion B9 föreslår att en ny punkt
förs i jämställdhetsrapporten ”För att öka pappornas närvaro
i familjen, och stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden,
bör föräldraförsäkringen vara individuell.”
I motion B10 föreslår motionären att en ny punkt förs in
i jämställdhetsrapporten ”En liberal offensiv för ökad jämställdhet”:
”För att öka pappornas deltagande i och anknytning
till familjen, stärka barnens rätt till sina föräldrar och
förstärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden bör föräldraförsäkringen
tredelas. En del var öronmärkt till respektive
förälder och en del att fördela fritt.” I motion B11 föreslår
motionären också att föräldraförsäkringen tredelas.
I motion B12 yrkar motionären på att de öronmärkta pappamånaderna
i föräldraförsäkringen avskaffas.
Sverige har i en internationell jämförelse en unik föräldraförsäkring.
I inget annat land ges föräldrar och barn så goda
möjligheter att under barnets första viktiga år skapa förutsättningar
för en god, innerlig och livsviktig relation. Denna
försäkring är av många länder – som ligger långt efter oss
vad gäller antal föräldradagar – ofta framhållen som ett föredöme.
I t.ex. Tyskland arbetar regeringen med att föreslå ett
system som är mer likt det svenska.
Jämställdhet och demokrati 78
B
Partistyrelsen anser att en helt individualiserad försäkring
skulle lämna för lite utrymme till den enskilda familjen att
själva bestämma över sina liv. Dagens två öronmärkta papparespektive
två mammamånader avspeglar en rimlig balans
där båda föräldrarna uppmanas att ta ansvar för barnet. De
delar som kan fördelas fritt är så stora att de räcker till den
omsorg som barnet kräver innan en normal förskolestart.
En tredelad föräldraförsäkring minskar också flexibiliteten
för föräldrarna, även om inte i lika hög grad som en helt
kvoterad föräldraledighet. Det finns knappast någon familj
där båda parter gör precis lika mycket av alla sysslor. Dessutom
måste familjelivet kunna förenas på ett flexibelt sätt
med yrkeslivet. Även en tredelning av föräldraförsäkringen
skulle vara ett långtgående ingrepp i möjligheten att fördela
dessa arbetsbördor inom familjen, med de extra svårigheter
detta skulle medföra.
Det finns också andra komplikationer. Föräldrarna kan
också befinna sig i en konflikt där de inte har hamnat i läget att
den ena parten fått, eller ens önskar, ensam vårdnad, men den
andra för tillfället är ovillig att alls ta på sig något ansvar för
barnet. I sådana fall skulle en tredjedel av föräldrapenningen
frysa inne, för en familj som redan har en svår situation.
Regeringen införde i juli 2008 – på initiativ av Folkpartiet
– en jämställdhetsbonus i föräldraledigheten. Partistyrelsen
anser att vi ska ge jämställdhetsbonusen en rejäl chans,
genom att såväl förenkla som fördubbla bonusen, innan vi
öppnar upp för en ökad kvotering av föräldraförsäkringen.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår partistyrelsen
att motion B9, B10, B11 och B12 avslås. Partistyrelsen
föreslår även landsmötet bifalla punkterna 9–10 i jämställdhetsrapporten.

16 svar to “B Punkt 8–10 och motionerna B8–B12”

  1. [...] föräldraförsäkringen på Landsmötesbloggen – vår egen demokratirevolution! För första gången kan folkpartister och andra öppet [...]

  2. Martina said

    PS argumenterar att två pappamånader är en ”rimlig balans” men att fyra pappamånader är ”ett långtgående ingrepp… med de extra svårigheter detta skulle medföra”. Det är ett fånigt argument att två pappamånader är inga problem, men fyra är en jätteinskränkning.

    Den reella anledningen till att PS motsätter sig tredelad försäkring är förstås att man uppfattar att ”allmänheten” är emot det. Detta argument använde man även mot de numera helhjärtat accepterade en och två pappamånaderna. Men opinionen svänger med reformen och kommer så göra även i detta fall. Att fp inte vill mer på detta viktiga område är jättetrist. Jag har lobbat för en jämställdare föräldraförsäkring sen jag gick med i luf 1996, och det har i fp inte hänt någonting på dessa 13 år.

  3. Självklart bör Folkpartiet ta en ledande position i jämställdhetspolitiken och utöver jämställdhetsbonusen också förespråka en mer individanknuten föräldraförsäkring. En tredelning är en pragmatisk liberal lösning. Föräldraförsäkringen bidrar alltjämt med dagens konstruktion till ökad ojämställdhet på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Det kan vi som liberaler inte acceptera. En skattefinansierad socialförsäkring borde neutral och absolut inte motverka ökad ojämställdhet.

  4. altenberg said

    Vi hade ett mycket bra ”minilandsmöte” i går i Stockholm där bland annat de fyra motionerna om föräldraförsäkringen diskuterades. Dessa fyra motioner kokar ner till tre olika linjer: (1) en helt individuell försäkring (motion B9), (2) flexequality/tredelad (motion B10 och B11) och (3) avskaffa de nuvarande två pappamånaderna (motion B12). Enligt de båda moderatorerna på ”minilandsmötet”, Anna Starbrink och Mark Klamberg, fick en tredelning starkast stöd.

  5. Sofia Karlsson said

    Jag tycker det är märkligt att ett parti som så gott som alltid utgår ifrån individen, plötsligt i en fråga utgår från familjen.

    Tycker förespråkarna av en par-gemensam föräldraförsäkring att vi även ska återiföra par-gemensam beskattning, pension mm såsom det var förr i tiden? Om inte, vad är då argumentet för att det ena systemet ska vara indivualiserat och det andra gemensamt.

    Och snälla, säg inte att man måste ha ett barnperspektiv och att de flesta barn faktiskt mycket hellre är hemma med sin mamma än sin pappa, eller ännu värre, mycket hellre vill ha många fina leksaker, schysst boende och mycket pengar på banken än att vara hemma med pappa.

  6. Ragnar Arvidsson said

    Förutom alla överheten-vet-bäst argument för att staten skall styra uttaget av föräldraförsäkring så har vi detta med att uttaget skall individualiseras. Jag förstår att de som kommit på det är nöjda. Det låter ju liberalt med individ men det är ju ett låtsas-argument.

    Föräldraskapet är ju gemensamt och att hindra individen pappa och individen mamma att själva bestämma hur de skall sköta det har inget med individualism att göra.

    Min lön är däremot min. Vilket inte hindrar att den kan delas inom familjen utan statliga pekpinnar. Min sjukdom är min och kan inte överlåtas. Om jag bryter benet kan inte jag upp och springa och sköta jobbet och istället låta frun ligga hemma gipsad.

    Inse att ni företräder en överhetsideologi och så försöker ni hitta kluriga argument som skall rättfärdiga er vilja att styra familjer och individer.

    Rösta igenom min motion B12 om liberaliserad föräldraförsäkring så kan vi inleda en process som leder till att folkpartiet bli ledande parti för en jämställdhetspolitik grundad på individens rättigheter.

  7. Ragnar,

    det är inte det minsta ett låtsas-argument, utan en vettig princip (som varken är pro- eller anti-liberal) om att trygghetssystemen bör vara personliga.

    Hade vi varit konservativa hade vi kunnat tala om ”familjen” som en enhet eller en minsta beståndsdel, men liberalismen ser till individen, inte gruppen, och det du — och andra som gormar om att det är liberalt — inte kan (eller vill svara) på är varför just föräldrabidrag ska vara på gruppnivå och varför gruppen mamma+pappa+barn ska ha en särställning.

    Det är nämligen som så att du inte kan överlåta din föräldrapenning på vem du vill, utan enbart på någon av barnets två föräldrar. Din motion handlar inte det minsta om ”liberalisering” av föräldraförsäkringen (där kan vi snacka politiskt nyspråk) utan om att bryta (och vända) den utvecklingen där mannen tar ett större ansvar för sin avkomma.

  8. Ragnar Arvidsson said

    Mattias!

    På Din hemsida står det så här:

    ”Om jag får bestämma så skall du bestämma! Politik handlar inte om att bestämma över andra, utan att ge alla de verktyg de behöver för att kunna styra sina liv”.

    Varför då inte tillämpa detta och ge föräldrar möjlighet att bestämma mer över sina liv? Det verktyg de behöver är bara att ingen hindrar dem från att göra detta.

    Ett problem i folkpartiet är att alltför många är som Mattias. Man talar om frihet men så fort man ser att folk beter sig annorlunda än vad man själv anser vara normen då vill man rycka ut med tvingande lagstiftning.

    Sen kommer jag att fortsätta att ”gorma” om att det faktiskt är så att föräldraskapet är gemensamt medan sjukdomen är personlig.

  9. Ragnar, det handlar inte om att bestämma över andra, utan om att det ska finnas en stringens i bidragssystemen där alla system är individuella.

    Det du inte svarar på, eftersom du inte kan svara på det, är:

    1. Vad i liberal ideologi som gör att just i familjefrågor så är familjen minsta enhet och inte individen
    2. Vad som motiverar att just föräldrabidraget ska skilja sig från alla andra bidragssystem
    3. Varför man ska kunna ge bort föräldrabidraget till en specifik person, men inte flera och varför man inte ska kunna ge bort sina dagar i andra system.

    Sedan tror jag att du missförstår vad ”bestämma själv” betyder. Du har all rätt i världen att inrätta ditt liv som du vill (så länge som du inte inkräktar på andras rättigheter) men det har ingenting med bidragssystemen att göra. När du som småbarnsförälder vill ha bidrag för att stanna hemma med ditt barn så ber du om att få leva på mina skattepengar. Vilket är helt ok, men då ställer jag också krav. Precis som jag ställer krav på andra som lever på mina pengar, och precis som andra skattebetalare ställde krav på mig när jag levde på bidrag.

    Det är faktiskt bara pengarna vi talar om. Ingenting hindrar dig från att vara hemma i 10 år med ditt barn om du vill så länge som du pyntar själv. Det är inte din ”frihet” som beskärs om man ändrar i bidragssystemen; det är skattebetalarnas rättigheter som bevakas.

  10. Magnus Källström said

    Ragnar, för mig är ett grundproblem att det enda rimliga utfallet med dagens föräldrapenning är att kvinnor kommer att ta ett mycket större ansvar för barnen. Traditioner, förväntningar och ekonomiska incitament drar åt samma håll och staten underlättar för föräldrarna att rulla på i samma hjulspår. Givet att man antar att arbetsgivare föredrar om deras antällda har hög närvaro på jobbet så bidrar därmed staten till att kvinnor som grupp ses som en större risk att anställa.

    Det går inte att beskylla föräldrarna för att välja ”fel”, men det är fullt rimligt att titta på konsekvenserna av hur våra socialförsäkringar är utformade och justera dem om vi ser problem som vi inte hade räknat med från början. Innan staten gör föräldrapenningen så neutral det går i jämställdhetsavseende är det i min mening meningslöst att prata om kvinnors dåliga representation på högre poster i företagen och rålönegapet mellan kvinnor och män. Med dagens utformning av föräldrapenningen signalerar vi att det är fullt rimligt att mamman* tar ett mycket större ansvar för barnen under deras första år, varför skulle då företag utgå från något annat?

    *: Låt oss vara ärliga här, det är väldigt få som argumenterar för dagens lösning utifrån att pappan ska kunna vara hemma större delen av tiden.

  11. Ragnar Arvidsson said

    Mattias Lönnqvist!

    Jag inte bara kan, jag har redan svarat på Dina tre frågor. Föräldraskap är gemensamt, sjukdom är det inte.

    Sedan lanserar Du det ultimata överhetsargumentet. Eftersom staten betalar så kan staten göra som den lyster. Staten betalar pensionerna och kan därför ställa upp regler för hur pensionärer bör bete sig. Keps på männen och blommig klänning på kvinnorna. Och så inget gnäll, det är ju staten som försörjer Er.

    Låt fp´s politik vara att staten är till för att lösa gemensamma problem, inte för att bestämma över månniskors sätt att leva.

    Och Du Magnus Källström tycker att det är så svårt att uppnå jämställdhet att staten måste sköta den uppgiften. Man kan säga att Du vill ha en curlingstat. Bengt Westerberg uttryckte det så klokt att om staten tar över det som är individernas uppgifter så förminskar man människor och med små människor kan inget stort uträttas.

    Ett annat Westerbergcitat är detta: ”Vi kan gärna med argument försöka övertyga våra medmänniskor om de prioriteringar vi tror på men låt oss avstå ifrån att med lagstiftningsmakt tvinga på dem våra värderingar”

  12. Ragnar,

    nej du har inte svarat på frågorna. Du har inte förklarat vad i liberal ideologi som gör att du kan frångå ett individperspektiv och anta ett grupp-perspektiv, dvs varför liberalismens grundpelare — individen — helt plötsligt är oviktig just här.

    Du har inte heller motiverat varför det är viktigt — och då särskilt ur ett liberalt perspektiv — att fadern ska kunna skriva över sina dagar på modern, men inte på någon annan. När du nu driver linjen att kvinnan ska tillbaks till spisen, och anför liberalismen som argument, så måste du visa var den kopplingen finns.

    Jag har alltså inga invändningar mot att du ogillar jämställdhet eller att du vill att kvinnan ska ta ansvaret för barnet — även om jag tycker att det är tråkigt att du har den inställningen — utan det jag invänder mot är att du anför liberalismen som grund när din linje inte har någonting med liberalism att göra.

    Och ja, det kan tyckas vara tråkigt att det finns regler kring våra olika bidragssystem, men det är faktiskt så de fungerar. Jag skulle gärna riva upp allihop och göra om dem — och i den processen utgå mer från individen och liberala principer — men det är så de fungerar. Om du nu anför att man ska få ut föräldrabidraget utan några som helst krav från de som betalar; varför driver du inte den tesen för exempelvis a-kassan? Enligt ditt sätt att resonera är det ju väldigt oliberalt att ställa krav på att man söker jobb för att få ut a-kassa, och det är oliberalt att man faktiskt måste vara sjuk på riktigt för att få sjukpenning. Att man måste vara 65 år och ha betalt in skatt under sitt arbetsliv för att få ut ATP är väl socialism det också antar jag? Och är det inte väldigt oliberalt att man som student måste ta en viss mängd poäng för att få studiebidrag? De ska väl få bestämma själva över sina pengar, eller hur?

    Du är oerhört inkonsekvent i ditt resonemang och det gör mig förbannad när du — felaktigt — anför att din åsikt är den liberala och alla andra är icke-liberaler. Att du har åsikten har jag inga problem med (även om jag inte delar den och även om jag blir besviken över att det fortfarande finns så många män som skiter i jämställdheten) men kom inte och påstå att den liberala linjen är att vara emot en delning av föräldraförsäkringen. Så är nämligen inte fallet.

  13. Magnus Källström said

    Ragnar, jag anser att staten har ett ansvar för effekterna när man fördelar skattemedel. Vad är så orimligt med det?

    Anser du att Fp ska ha någon jämställdhetspolitik? Vad ska i så fall ingå i den? Och jag hoppas att du förstår att det för mig inte handlar om någon millimeterrättvisa i varje enskild familj, utan om att staten inte ska bidra till att ge kvinnor och män som grupper olika möjligheter i arbetslivet och föräldraskapet.

  14. [...] Och framför allt: Gå in på landsmötesbloggen (fp) och debattera tredelad föräldraförsäkring. [...]

  15. Ragnar Arvidsson said

    Mattias!

    Du påstår att jag är emot jämställdhet. Eftersom inget jag skrivit tyder på det som måste ditt påstående om mig vara grundat på att Du anser att endast den som vill använda statens repressiva makt till att styra fördelningen av föräldraförsäkringen är för jämställdhet. Alla andra är emot jämställdhet. Jag anser inte att staten skall styra allt. Det är grunden för min linje. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att ha rejäla kläder på sig i det ruskväder som råder nu, men jag vill inte ha lag på det. Bengt Westerberg sa så här: ”Att inte heller tro att allt är politik –eller att politik är allt – och att allt bör läggas i händerna på politiker för majoritetsbeslut. Det tycker jag är att vara liberal.” Enligt denna definition är jag liberal. Westerberg var det då. Han har numera övergett denna ståndpunkt men det har inte jag.

    Sedan anför Du argumentet att den som tar emot försäkringspengar får lydigt finna sig i villkoren. Pensionsförsäkringens syfte är att ge inkomsttrygghet för pensionärer. Då måste man givetvis vara pensionär för att få pengar. A-kassa ges bara till den som är arbetslös och studiebidrag till den som studerar. Här handlar det om villkor för att uppfylla syftet med försäkringen. Att uppfylla syftet är något helt annat än att behöva finna sig i att staten passar på tillfället att tvinga oss att leva våra liv enligt vad staten finner vara ett gott liv. Föräldraförsäkringens syfte är att ge inkomsttrygghet så att föräldrar kan ta hand om sina barn. Detta syfte uppfylls även om de fördelar uppgifterna på ett annat sätt än det som Du Mattias eller jag Ragnar anser vara det bästa.

    Min jämställdhetspolitik utgår ifrån individen. Den handlar om att staten skall se till att undanröja hinder för jämställdhet och att jag skall behandlas som individ och ej bli sämre eller bättre behandlad pga mitt kön. Det är det verktyg jag vill ge människor för att kunna styra sina liv.

    Ett annat Westerbergcitat: ”Ett samhälle där några få anser sig ha rätt att bestämma vad de många bäst behöver blir till sist olidligt.”

  16. Ragnar,

    och i god vana så duckar du frågorna igen, eftersom du varken vill eller kan svara på dem. Jag ställer dem igen:

    1. Vad i liberal ideologi gör att du kan frångå ett individperspektiv och anta ett grupp-perspektiv i föräldraförsäkringen (FF) och enbart i FF?

    2. Varför är liberalismens grundpelare, individen, oviktig just när det kommer till FF?

    3. Varför det är viktigt — och då särskilt ur ett liberalt perspektiv — att fadern ska kunna skriva över sina dagar på modern, men inte på någon annan?

    4. Var finns kopplingen mellan liberalism och att tvinga kvinnan tillbaks till spisen?

    5. Varför är det rätt att ställa krav på den som har a-kassa (att hon/han aktivt ska söka jobb) men inte på den som får ut FF? Varför är det rätt att ställa krav på den som har studiebidrag (att ta en viss mängd poäng) men inte på den som får ut FF? Varför är det rätt att ställa krav på den som får ut sjukpenning (rehabilitering) men inte på den som har FF? Varför är det rätt att sälla krav på den som får ut ATP (att ha ATP-poäng i systemet) men inte på den som har FF?

    När du driver en linje som vi vet leder till ett icke jämställt samhälle, som vi vet leder till strukturell lönediskriminering av kvinnor, som vi vet förfördelar kvinnors karriärutveckling — och då inte enbart de kvinnor som skaffar barn utan alla kvinnor — så är du de facto emot jämställdhet. Vi vet att FF:s utformning har en negativ inverkan på jämställdheten och ändå så vill du inte bara behålla dessa negativa effekter, utan du vill vända den lilla förbättring som pappamånaderna lett till genom att ta bort dessa.

    Det är inte en åsikt att du vill verka mot jämställdhet utan rena fakta eftersom du vill försämra kvinnanns position ännu mer och öka den strukturella lönediskrimineringen genom att förstärka de negativa effekter som FF har. Du argumenterar ju inte ens för ett annat system utan för att vi ska återgå till det dåliga system som vi hade innan pappamånaderna.

    Din argumentation kokar ner till samma sak varje gång; du kan inte motivera vad som ska ge just FF en särställning och då börjar du gorma om liberalism. Problemet är bara att liberalism har ingenting med saken att göra. Ditt vurmande för kärnfamiljen och mamma+pappa+barn är konservativt; ja till och med socialkonservativt. Hade jag diskuterat med en konservativ moderat eller en socialkonservativ kristdemokrat hade jag kunnat förstå det; men du kallar dig ju liberal. Så börja argumentera utifrån liberala principer då; sedan spelar det ingen roll om du väljer en socialliberal grund eller en klassiskt liberal grund eller en kombination av dessa — liberalismen har trots allt en ganska bred spännvid — men välj en.

    Väljer du socialliberalismen som grund bör du kunna visa hur inskränkningen av negativa friheter (dvs ett högre skattetryck) vägs upp av positiva friheter (jämställdheten) men ett sådant resonemang kan du inte föra eftersom det inte finns några positiva friheter som införs genom att mannen kan skriva över sina dagar på kvinnan.

    Väljer du klassisk liberalism som grund får du ännu svårare eftersom vi de facto inskränker negativa friheter med vårt högskattesamhälle. Då borde du snarare argumentera för att FF ersätts med att skatteavdrag — eller ännu hellre att skattetrycket generellt sänks — så att medborgarna får behålla mer av sina pengar och kan bestämma över dessa själv.

    Inget av detta gör du, utan du surrar på om att ”familjens frihet minskas” och låter därmed som en kristdemokrat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: